Samtiden

 

 

Det mest upprörande med att Jimmie Åkesson festat med Ultima Thule är att han hade så extremt fula shorts på sig på bilderna. Lite stil kan man väl ändå begära av en som skall föreställa presentabel?

Två människor, varav en kör buss, har sex. (Det är bara ett räkneexempel!) Vafan! Vad säger trafikpolisen? Vinkeln på artikeln var dock inte trafiksäkerhet, utan att någon annan hade råkat se dem och blivit upprörd… inte av trafiksäkerhetsskäl, utan av moraliska… Paret var dock inga blottare och blev nog lika illa till mods av att vara betittade, men artikelförfattaren väljer att framställa dem som omoraliska samhällsomstörtare.

Heder åt Chris o Neill! I en intervju berättar han att han tar hela försörjningsansvaret för sin kärnfamilj! Ingen kunglig titel åt honom, och vi skattebetalare behöver inte betala en krona till Madeleines utsvävningar! Gött! Men… jag kollade nyss, och Madeleine har inte avsagt sig något apanage. Hur går det ihop? Han sade faktiskt att om han inte arbetade skulle de inte kunna få mat på bordet. Jag hoppas att det betyder att Madeleines försörjningsbidrag numera är justerat ner till lägsta socialbidragsnorm. Jag menar, man får ju inte vänta sig att stekta sparvar flyger in i munnen…

Varje Veckas Löpsedlar Hela Sommaren: ”NU kommer sommarvärmen!”

Det känns som om hela Sverige tvångsanslutits till någon Sekt. Om vi bara TROR tillräckligt mycket, och bortser från att jorden aldrig gick under och att silverarken aldrig kom, kanske vår sektledare har rätt den HÄR veckan… Inse, vilseförda själar, att sommarvärmen aldrig kommer och att ni måste jobba på den INRE lyckan och edra kackiga äktenskap själva, utan hjälp av vädergudarna och grillölen. Det kan leda till en djupare lycka än tjockleken på hudens pigmentlager!

(Själv har jag nyss kommit hem från Danmark där solen sken hela tiden och där det fanns Tuborg Grön, så i år slipper jag ta tag i livets surdegar och klarar mig ett år till. Men det är bara som det skall vara: Den som predikar säck och aska till menigheten skall själv leva i överflöd!)

Och nu är det rötmånad och nyhetstorka. Klart att det dyker upp en UBÅT, då! Jag tror minsann att Sverige har ett hemligt försvarsavtal med Främmande Makt, så att det skall hända NÅGOT intressant för svenskarna att samlas kring, när det mesta bara är samma, samma och tidningarna tycker det är relevant att ”avslöja” att Jimmie har kvar sina polare från förr.

Förra veckans SCOOP var att en totalt ointressant flumtant först ville ha en LEJONHANNE vid sin sida, och att hon senare tyckte att hon själv var det bästa ligg hon haft. Jaha.

Jag hoppas att detta med Ubåten blir mera spännande än följetongen ”Kändisdotter manifesterar sin översexualiserade världsuppfattning i artiklar som hon tagit initiativ till själv” eller den oändliga artikelserie där kränkta människor rasar över att samma regler gäller för dem som för alla andra.

Min bästa: ”Polisen vägrade utreda stölden på min cykel!” Jaa… Det är inte lätt att jaga en cykeltjuv utan spår och utan spaningsuppslag. Hur länge tycker man det är rimligt att Polisen letar en stulen cykel i alla förråd och utanför varje hus i hela Storstockholm? Det räcker väl med en anmälan och ett ramnummer så Polisen kan kolla av mot beslagtaget gods? Nää… Då är det bild med besviket ansiktsuttryck och korslagda armar framför det tomma cykelstället.

Jag tror på fullaste allvar att man numera blir snäppet dummare i huvudet efter en genomläsning av dagens tidningar, istället för det önskvärda: att man blir upplyst och uppdaterad.

Skall nu inleda mediadetox för att komma ut på andra sidan; renad, fokuserad och kanske lite mindre förbannad.

Strategier för bibehållande av mental hälsa vid tristess

Jag kommer att drömma om elektriska får i natt.

 

 

Om man bara koncentrerar sig, kan man faktiskt göra det mesta.

Fokus och Övning.

Inte springa ifrån hela tiden och kolla av flödet på sociala medier.

Man kan lära sig ett nytt danssteg eller brodera en fin bonad med något eget visdomsord. Klassikern är ju Kuben.

Det mesta blir roligt just när man börjar behärska det man skall göra, men inte riktigt når ända fram. Till och med städning kan bli roligt om man ställer upp små mål eller försöker nå perfektion i det lilla.

Man kan också sätta in rutinen i ett större sammanhang – jag har en gång gjort en animerad film där soporna går ut själv och husgeråden hoppar in i diskmaskinen, det tog två dagar men köket blev rent -  eller klä ut sig och spela en roll medan man utför trista sysslor.

Eller så kan man, som idag, belöna sig för fin trappstädning (man kunde knappt gå i trappan, för det var saker och böcker på varje trappsteg) genom att göra den till en regnbåge, så det syns att det blivit skillnad.

 

 

 

Livet i Byn, del 4, eller Hasse Harjus Historier

Exempel på saker jag inte har nytta av att veta, inte har intresse av att veta, och som inte hjälper mig det minsta i mitt liv, men som jag ändå fått intryckt i min hjärna.

Jag räknar dessutom med att dessa poänglösa historier framstår som lika ointressanta som de är, speciellt om man inte känner de inblandade personerna.

Hasse Harju

Vad Far gör är alltid det rätta. Så brukade han säga, Runar. De flesta trodde han menade Den Himmelske Fadern, och tänkte att han, Runar, var en principfast och rättskaffens man.

Nog var det så, att Runar utan undantag följde sin Faders råd, men det var hans egen farsa han tänkte på varje gång: Gubben Rantakyrö, han som hade Rantakyrös Beg. Bil i Haparanda. Farsan hanses, hade alltid ett gott råd till hands i alla situationer och Runar såg och lärde. Redan som konfirmand visste han hur man varvar kilometerräknaren med en borrmaskin, så den skulle visa rätt innan försäljning, eller hur man sprutar in fogskum i genomrostade balkar så det skulle låta prima, när Bilprovningen knacka´.

Gamle Gubben Rantakyrö hade flera levnadsråd till sonen sin: Ha utan undantag Dyrare Kläder än den du träffar – då ser de hur framgångsrik du är! Blondera håret, använd Brun Utan Sol och le hela tiden – då verkar du på G! Om du inte har ett öre, lev som om du var miljonär – då litar de på att du kan hantera pengar!

Pengar ja. Runars farsa hade en annan visdom som han präntade in i Runar varje morgon och varje kväll, från det han föddes till det att farsan pekade på Holmas Snyggetös för att Runar skulle åka hit och fria: ”Inget är förbjudet när det handlar om Pengar!”

Så kom han hit, då, Runar. Raka vägen från Haparanda. Han smörade och log, vettu, och tog med Carola Holma på bilträffar och hon fick träffa Merca-Ulf, han som lär ut alla tjuvknep i bilbranschen, och Jokso, som såg till att pengar från under bordet kom in i bokföringen. Fast han är död nu. Ni vet, han var inte så populär i alla kretsar. De säger att det var ett vådaskott när han skulle smörja in pipan, men jag vet inte, jag.

Hon hade väl inte huvud att stå emot, och hennes egen farsa verkade imponerad av grabben. Han fixade skrapet i växellådan åt han, så han var nöjd. Sedan, när lådan kajka´ på riktigt sade de på verkstan att någon hällt sågspån i oljan och frågade om han köpt bilen begagnad i Haparanda. Men int´ fatta han att nåt var galet. Carolas huvud hade inte fallit långt från farsans, om man säger så.

Å när de gifte sig och flytta in i Seväs gamla kåk gjorde han sig direkt omöjlig på Byn. Jaktlaget blev ju som tokig när han satt och sköt av deras tilldelning från fönstret, hemma. Å då skall man veta att det krävs att man varit bofast i minst två generationer för att ens bli påtänkt som drevkarl. Det var ju som stöld! När Carola inte längre ville försörja Runar, å kasta ut han, försökte han ändå verka som om han levde på stor fot.

Ingen i byn var så dum så de betalade Runar 10% av sin lön varje månad, för att han skulle hjälpa dem OM de skulle sälja eller köpa bil nångång…. Bortkastade pengar… Men han lyckades få alla att tro att ANDRA gått med på den dealen. Folk man kände till. Folk man litade på. Folk från Storstan, inte bara från Luleå, utan från Stockholm och Göteborg också. Han kallade sig själv för Drömmarnas Runar och sade att han kunde laga trasiga fläktremmar bara genom att lägga handen på motorhuven.

Fast då vare Nisse på Konsum som ringde å kolla, å storstadsborna Runar talat om, visste inte vem Runar från Haparanda var.

Han har ju vart överallt och knackat på – säg ett fruntimmer  - gift eller ogift - och jag skall säga dig hur det gick med den uppvaktningen. Efter Holmas tös, var han som ett plåster på allt som rörde sig, och han gav sig inte. Alltid var det någon som ville följa med hem. Vissa säger ju att Isotalos grabb är buksvåger med han, Runar…

Snacka sig in och sätta på är en sak, men när det gäller giftermål är det ren bissniss som gäller. Då skall man ta nån brud som är rik, men som har avlidna föräldrar så ingen kan sätta stopp. Då kan man stämma exfrun för att få mer pengar. Eller som Runars Farsa brukar säga: ”Ta alltid kopia på nycklarna till de bilar du säljer! De kan vara bra att ha!”

Man kan också leva som en miljonär tills fruns pengar tar slut och huset är överbelånat. Sedan lämnar man frun med skulderna, bara hon har lånat i sitt namn. Runars Farsas ord igen: ”När kunden provkört och lagt handpenning, äre bara att flytta över de sämsta bildelar man har till bilen! Man blir av med skiten och får betalt för det!”

Och för den som undrar hur det kommer att sluta för Runar, säger jag bara: Vänta och se tills han slipper fotbojan. Det finns många dårar kvar att lura pengar av, men inte här i Byn, i alla fall.

 

Nä, fy Satan - Tur att man inte gått på nå´ jävla mirakelsnack, ändå!

Livet i Byn, del 3, eller Hasse Harjus Historier

Exempel på saker jag inte har nytta av att veta, inte har intresse av att veta, och som inte hjälper mig det minsta i mitt liv, men som jag ändå fått intryckt i min hjärna.

Jag räknar dessutom med att dessa poänglösa historier framstår som lika ointressanta som de är, speciellt om man inte känner de inblandade personerna.

Hasse Harju

Ni vet, det sägs att det är hårt där borta, på andra sidan älven. Alla har kniv och slåss hela tiden. Fast det är förstås bara svammel. Det är väl lika där som här. Fast Micke Oja försöker verka lite tuffing och måste hela tiden prata om att han är från Andra Sidan… som om man får hålla på som han, bara för att man bott i rödhusen med sin morsa.

Morsan hans, såg ju direkt vartåt det barkade – grabben var en hejare på motorer – så hon lät honom vara på Verkstan redan när han var liten. Han skruva´ på Volvo och på Lynx och kunde fixa alla problem med bromsskivor och bränsletillförsel. Satan, vad skicklig han var!

Så när han sluta skolan inne i stan var det ju bara välja å vraka för han. OK eller Statoil, båda mackarna slet ju i grabben och ville att han skulle komma och jobba. Så tog han Statoil, där Örjan Mukka och Thorsten Sten jobbade. Micke ville ju vara med de coola snubbarna och lära sig av dem. Och på kvällarna var det rajtan tajtan nere på Pizzerian med Statoilgänget, fy faan vad de svina! Fast Börje Siikas, han som har Statoil, var ju hård med killarna och när Thorsten började komma sent fick han sparken.

Inte fan gick den piken hem hos Micke Oja, inte!

Han trodde ju han var bästa mekanikern i världen, sedan han hade fått komma och semesterjobba på Statoil i både Gällivare och Karesuando, så han sket väl i Börje. Så skulle de ha nåt jippo på Statoil och Börje hade gjort skyltar om att Micke Oja skulle byta olja på tid, gratis till de 10 första kunderna.

Så veckan innan var det ju som ett stort satans långfinger till Börje, för då hade Micke börjat jobba på OK istället, utan att berätta nåt. Jävlar, vad Börje var förbannad!

Fast sen fick Börje skratta länge, för Micke hade ju gått och snackat om att han skulle vara utklädd till Björnen Beorn på OK inne i Kiruna och sagt åt alla att fara in och titta när han bytte tändstift och tankade bilar som Beorn. Men inte fan fanns där nån Beorn med Micke Oja inuti!

Kvinnfolket i Byn är ute efter männen på Mackarna, det är väl så det alltid varit, och mansfolket vill gärna göra sig kompis med dem. Vänskapspris på motorolja och hänga och snacka trimning på Pizzerian. Fast all uppmärksamhet och bjudsprit är det inte alla som kan hantera. Full fart framåt och vad tror ni händer om man slår till backen i 220 km/h? Fy satan…  Jag tror växellådan inne i Mickes skalle aldrig mera slutar rassla, för nu sitter han uppe på Fikets vind och vägrar prata med nån.

Han får sitta däruppe gratis om han gör Fikareklam åt fiket, så de som vill vara lika bra på motorer som Micke, skall tro att man blir det om man fikar på samma ställe som han. Han smetar in sig i motorolja så han skall se ut som en riktigt hård mekaniker, fast han har slutat jobba och skriver med kulspets på fingrarna: ”H A T E” och ”L Y N X” och ritar bilder av olika motordelar på hela kroppen, fast man knappt ser vad det skall föreställa, för han är inget bra på att rita.

Och om ni vill se själva, kan ni ställa er nedanför vindsfönstret, på måndagarna, för då är det hans enda stund och enda sätt att kommunicera med världen.  Det börjar med att han sticker ut en megafon med Fikareklam på, genom fönstret och så vrålar han på engelska om vem han är, "Aj äm", låter det. Sedan fortsätter han på svenska om att han gör en Resa och om att han är från Andra Sidan. Så stängs fönstret igen och ingen vet vad han gör därinne hela veckan till nästa måndag.


Nä, fy Satan - Tur man inte är Mekaniker, ändå.

 

Livet i Byn, del 2, eller Hasse Harjus Historier

Exempel på saker jag inte har nytta av att veta, inte har intresse av att veta, och som inte hjälper mig det minsta i mitt liv, men som jag ändå fått intryckt i min hjärna.

Jag räknar dessutom med att dessa poänglösa historier framstår som lika ointressanta som de är, speciellt om man inte känner de inblandade personerna.

Hasse Harju
 

Det är ju egentligen bara tragiskt, men jag måste berätta det som varning.

Ni minns väl när alla i killar i Byn var hemligt kära i Tuff- bruden och alla tjejer i Byn var kära i Lång-Killen, Sarenpääs grabb? Det är länge sedan nu, men än idag talar man om den där sommaren när alla killar och tjejer gick hem till sitt och grät, när de blev ihop, de där två.

Sedan gick man ju som där å glodde, för det stod inte på förräns det var smått på gång. Och på Hembygdsgården stod Tuffbruden och visade alla byns fruntimmer hur man stickade babykläder – som om de inte visste det förut…

Fast, när det tog slut nästan direkt, då var det som om Barbro och Lasse Sarenpää liksom kände på sig att lilljäntan fick för lite uppmärksamhet, så de började säga ja till allt flickan ville ha och påstod hon att det stod en jätte i skogen, fick de grannen att klä ut sig till jätte och äta sandkakor som flickan bakat i sandlådan. Hellre betalade de på Folktandvården för grannen än att säga nej till flickans fantasier. Ja, Barbro hade ju sitt att tänka på och Lasse hade sitt, så det fick gå så länge det gick.

Först verkade det gå bra. Jäntan var med i lokalrevyn och spelade teater och bra såg hon ut också. Nu var det Malin Sarenpää som grabbarna sprang efter. Allt hade nog gått som föräldrarna hoppades, om hon träffat en redig karl från byn. En som kunde spika ihop en ark och repa en skoter om det skulle knipa. Men då till midsommar, hade Hembygdsföreningen bokat en strupsångare från Riksteatern. Det skulle som vara lite mångkulturellt och alla trodde att det sku´ vara n´där Mongol som kom, men Fan i baljan – det var bara Tommy Juntti från Vittangi som sjöng till gitarr, fast från halsen på nå´ sätt.

Det var ju som om de drog ner varann i nån fantasivärld, de där två, Malin och Tommy. Först satt de och grät och fantiserade om att de levt tillsammans i ett tidigare liv, och Malin var van att världen formade sig efter vad hon sa, så för henne var allt normalt. Sedan skrev han en låt om hennes fitta och sjöng långt ner i halsen så alla kunde höra. Alltså, hade de vart ihop med några andra hade de väl fått höra ett å annat. Fast ingen av dem sa: ”Skärp dig!” till den andre, och så gick det som det gick.

Malin satt på Hembygdsgården och tog betalt för att folk skulle komma och titta på henne när hon berättade om Spöken och Andar hon mött. Hon kanske till och med trodde på det själv, men eftersom ingen nånsin satt stopp för hennes fantasier, märkte hon själv inte när det gick över styr. Till sist betalade ju folk för att få komma in och skratta åt henne i smyg.

Och Tommy började rita svart kring ögonen och kalla sig Gamle Svarten. Först trodde man att han blivit galen på riktigt, och man flinade nog lite åt han, och frågade om han blivit en gammal häst… Fast sedan kröp det ju fram att det var det som var meningen. Gubben Nissinen hade rensat ut de gamla växthusen och tänkte odla sockerbetor. Tanken var att Tommy skulle åka runt i byarna och sjunga strupsång och göra reklam för betorna: ”Gamle Svarten Gillar Socker!”

När det kom fram, blev det som officiellt att både Malin Sarenpää och Tommy Juntti hade tappat greppet helt och hållet. Så tog det ju slut också.

 Nä, fy Satan - Tur att man inte lever i nån jävla fantasivärld, ändå.

 

Livet i Byn, del 1, eller Hasse Harjus Historier

 

Exempel på saker jag inte har nytta av att veta, inte har intresse av att veta, och som inte hjälper mig det minsta i mitt liv, men som jag ändå fått intryckt i min hjärna.

Jag räknar dessutom med att dessa poänglösa historier framstår som lika ointressanta som de är, speciellt om man inte känner de inblandade personerna.

 

Hasse Harju
 

          Ni vet familjen Isotalo på kullen, i Byns största hus. Deras status går längre bak än någon levande kan minnas. Kalle Isotalos farfar jagade redan då i samma jaktlag som byns tongivande kraftkarlar; de som styrde och ställde och dömde i byalaget. Fastän byalagsäldstes nu levande släktingar gärna talar sinsemellan om att familjen Isotalo minsann kom in sist i jaktlaget, är det ett evigt fjäskande och springandes upp på kullen med brännvin och hjortron. För en grillkväll med bastu hemma hos Isotalos, smäller högt nere på byn.

Kalle gifte sig inte inom Byn, fastän många brudar stod i kö efter Studenten, då han skulle ta över efter pappan. Ung, men eftersom farsan hans dött i ett vådaskott, så… Då trodde man, att han sku´ komma hemdragande med en brud från Kiruna eller Gällivare, men icket! En Stockholmsbrud som man knappt förstod vad hon sa, var det.  Hade det varit Isacssons grabb hade snacket fått dem att fly Byn, men när det nu var Isotalos grabb, fick det gå för sig.

Sedan, då blev det ju elände med alltihop. Värst var det med yngsta dottern.

Hon var ju förlovad med han, Stålnackes pojk, han med finbilen och jobb inne i stan. Ryktet gick att han delat rum med en norska på Jukkasjärvi marknad, när han var ute på fyllan med grabbgänget. Jojo, nog var det så alltid. Men han kom hem med blommor och förlåt och resa till Pite havsbad i två veckor. Så han blev förlåten och tagen tillbaka och lovade att aldrig mer…

Fast då var det ju snacket på byn, då… Farsan hennes och Morsan från Stockholm var ju som rädda för att Madde, dottern, skulle framstå som bedragen och utnyttjad och det ena med det tredje, så de satte som press på henne. ”Men Farsan, vi är ju sams nu. Det är glömt och förlåtet!” Men de gav sig inte. De tvingade henne att göra slut med grabben och han fattade ingenting. Nu var det ju länge sedan bruden i Jukkas och de hade varit i Pite två gånger sedan dess. Och han hade Satan inte smakat ur Jaris dunk sedan den vidriga kvällen, det kunde hela gänget intyga.

Det bar sig inte bättre än att han tog till både flaska och dunk och nu Jävlar skulle det svinas järnet nere på Pizzerian. Madde var hemma hos familjen och grät, så hennes bästis satt själv i hörnet och vafan – klart grabben satte på henne inne på Handikapp-, och så var den vänskapen slut.

När Madde fick höra att Jonas och Stephanie blivit ihop, bröt hon samman, for ner till Stockholm och tog första bästa Yuppie som verkade ha pengar och kom tillbaka med magen i vädret.  Det var liksom inte läge att ändra sig, när det visade sig att Yuppien var en slapphög. Nu var det som det var.

Nä, dråpslaget var ju när farsan hennes, som varit så noga med allt snack om att otrohet var oförlåtligt och hade tvingat henne att göra slut med kärleken, blev avslöjad. Nog visste man att gubbarna på Byn brukade åka in till Ferrum ibland, men nu blev det liksom lite annat, när det kom ut att Gubben Isotalo hade varit tillsammans länge med Kiruna-Camilla, som annars var mest känd som Hockeyfan. Tydligen visste alla bastukompisar om det också, men ingen hade talat om det för Kalles Stockholmsfru, så hon var ovetandes i flera år.

Då minsann var det inget oförlåtligt med otrohet. Då var det bara lite ”kul till kaffet” och ”vända blad”.

Så vet vi ju alla vad som hände sen… Yngsta dottern kommer knappt hem ens till brorsans bröllop och tål knappt se åt föräldrarna sina. Där är hon nu, utan bästis, gift med en misslyckad karl och med andra ungen på armen.

Nä fy Satan – tur man inte bor däruppe på kullen, ändå.




Del 5 handlar också om familjen Isotalo! Läs HÄR!

 

Det krävs en by...

 

 

 I Pirttivuoppio vet alla vilka alla andra är. Man håller noga reda på vilka som är släkt med vilka och på vilket vis. Tremänningar och ingifte är lika viktiga som syskon och inofficiella fäder.

Om ett förhållande tar schluuut, spekuleras det vilt om varför och om vad som nu skall hända: Skall partner A bli ihop med sitt snedsteg, och VEM skall nu bli ihop med partner B?

I Pirtti kan inte vem som helst bli ihop med partner B. Det handlar dels om släktskap, förstås, men också om status. Hör partner B till högstatusgruppen, kommer partnerkandidater av samma höga status att ställa sig i mental kö, och bli ytterst förnärmade om parter B väljer en ny partner ur lågstatusgruppen. Lågstatuspartnern kan då räkna med att bli mobbad av sina lågstatuskompisar: ”Tror du att du är något?”, och av konkurrerande potentiella högstatuspartners: ”Vi ser ner på dig och du har inget här att göra!”

Detta gör att det går en osynlig skiljelinje rakt genom släktskap och familjer och den är mycket svår att passera. Högstatusgruppen leker och lågstatusgruppen tittar på.  Båda grupperna diskuterar och lever med i det som händer i högstatusgruppen. Högstatusgruppen innehåller lika många missbrukare, idioter, talanger och snyggingar som lågstatusgruppen, så det är egentligen märkligt att högstatusgruppens göranden tillmäts sådan vikt. Varför är det viktigare att veta vad Högstatus-Lasse väljer för Kaffekapslar, än vilka Kapslar Lågstatus-Arne väljer, när de dricker kaffe på sina lediga stunder? Varför är det viktigt överhuvudtaget?

Nu leker vi att hela Sverige är byn Pirttivuoppio, och att vi är ”vanliga” bybor.

Trots att det inte spelar någon som helst roll i våra liv, diskuteras det kring oss, om det som högstatuspersonerna gör och vi kan inte värja oss. Vi förväntas ta ställning; diskutera och tycka, så högstatuspersonerna får sin uppmärksamhet. Det trycks till och med tidningar där man inte tar fasta på högstatuspersonernas yrkesgärning, utan där man istället fokuserar på små, små detaljer i deras privatliv: Vilken köksinredning de valt, var de handlar sin mat, vilka kläder de har och om de varit på fest! Med bilder!

Det är ju sjukt!

Nu börjar Sommarserien:

”Exempel på saker jag inte har nytta av att veta, inte har intresse av att veta, och som inte hjälper mig det minsta i mitt liv, men som jag ändå fått intryckt i min hjärna.”

Första avsnittet imorgon!