torsdag 30 juni 2016

Sommarens Inre Arbete




Om man ger pengar till Röda Korset,  har man då Elakhet "tillgodo" att ta ut när man vill?
Om man är "På den Goda sidan", blir ens Elaka handlingar då mindre elaka?



Som människa bland människor finns det en sak som är viktig:


Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.


Sedan kan man vara Kristen, Muslim, Svensk, Bisexuell, Biodlare, Allianspartist eller Rödgrön.


Beter man sig hyggligt kan man alltid hitta gemensamma nämnare och ta en kopp kaffe ihop.





Det allra minsta man kan begära är att man ser på, och hälsar på den man möter.


Det kostar ingenting.


Man kan gärna svara på tilltal och visa välvilja, oavsett om man vet vem man har framför sig eller om denne är en total främling.


När man skiljs åt kostar det så lite att besvara ett ”Hejdå!” med ett likadant ”Hejdå!”

Man behöver inte ens gilla den andre eller sträva efter den där koppen kaffe. Att se på den man möter och besvara en hälsning är det allra, allra minsta man kan göra i umgänget med andra.



Det värsta maktspråket i vardagen är då någon eller några bestämmer sig för att sluta hälsa på, eller tilltala någon i sällskapet. Frysa ut. Mobba.


Men ofta är det inte så organiserat. Ofta är det bara ett sätt för någon att visa: ”Du är inte värd att ta någon notis om.”


Det sätter genast den ignorerade i en lägre position gentemot den andre. Nu har den andre bollen.


Oavsett hur den ignorerade beter sig kan man fortfarande välja att ignorera.


Om den ignorerade ifrågasätter beteendet, kan man alltid anklaga denne för att överreagera, alternativt se detta som ett utmärkt tillfälle att berätta mera om vad som är fel på den andre.


 Den vanligaste reaktionen på om någon plötsligt visar att man är mindre värd, är att rannsaka sig själv. Människan är ett flockdjur; vi är känsliga för vad som förväntas av oss och vill gärna göra ”rätt”. Det är en nedärvd egenskap hos oss som gör att vi håller oss inom rimliga ramar i umgänget med andra. Man ”känner på sig” vad som går an. Det är en bra egenskap, men en mobbare utnyttjar denna mekanism och får oss att känna oss osäkra.


Helt utan egentlig anledning kan en människa vända ut och in på sig själv – Är jag för glad? Är jag för blyg? Har jag sårat någon? Om jag bara vore lite smalare/hade rätta kläderna/tjänade mera pengar/var mera framgångsrik…


Man vill då gärna ”bevisa” att man är okej. Och den man vill visa det för är den som mobbar.


Kolla – nu då?


Man hoppas kanske att den som mobbar har missförstått något.


Att den kanske TROR att man snackat skit, TROR att man är djurplågare, TROR att man är Kristen/Muslim/Svensk/Bisexuell/Biodlare/Allianspartist eller Rödgrön, och att det är DÄRFÖR den beter sig som den gör. Om jag bara visar att jag inte ALLS är… då kanske… Eller om jag gör si eller så eller…


Visst. Man kan vända ut och in på sig själv för att få nåd hos den som bestämt sig för att klassa ner en själv.





Men, ärligt talat.


Det viktigaste är att man är snäll.


Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.





VILL man verkligen arbeta hårt för att få den där nåden hos en person som redan visat att den inte ens har den där minsta gnuttan hygglighet till övers för personer den möter, oavsett övertygelse eller härkomst? Ofta handlar det inte ens om någon konkret anledning - hälsningsvägraren vill bara känna makt. Det är nästan värst.


Om man till sist hamnar på den personens lista över godkända personer, vet man ju ändå att den personen är en skitstövel.  Att den beter sig snålt och otrevligt så snart det inte ger direkta fördelar. En sådan person tenderar att räkna plus och minus på var det är lönt att lägga leenden.


(Gammal rolig historia från verkligheten: Jag blev presenterad för att par på en middag och de frågade genast vad jag arbetade med. Jag sade som det var: ”Jag har inget arbete just nu.” Då var jag som luft för dem  - det gick nästan inte att få kontakt under middagen, trots att vi satt mittemot varandra. Vid efterrätten frågade någon i närheten om säsongen på SVT, där jag arbetat fram till en vecka innan middagen. Jag nämnde att jag eventuellt skulle byta projekt efter sommaren och närhetspersonen nämnde några kända namn jag jobbat nära ihop med. DÅ var jag plötsligt Superintressant för paret mittemot: Allting jag sade var skitroligt, man ville veta var man köpt min tröja OCH kunde vi inte hålla kontakten?????


Skulle inte tro det. Om jag nu hade varit en genomusel person på alla sätt hör det ändå inte till god ton att bete sig så genom förrätt och varmrätt. Folk som inte har minsta hyfs, har jag ingen lust att bli närmare vän med.)





I mitt liv har jag testat alla metoder när jag mött denna typ av härskarbeteende.


Jag har försökt blidka, jobba, visa, bevisa, ifrågasätta, synliggöra beteendet, svara med samma mynt, bli förbannad etc. etc. etc.


Men nu är jag äldre. Jag har ett liv att leva och människor som gör mig glad att umgås med.


Jag har helt enkelt inte TID, LUST eller ORK att lirka med människor som faktiskt redan visat mig att de är trista, snåla och kör maktspel.


Jag vill inte ha med dem att göra.


Jag går.



torsdag 9 juni 2016

Noll








Förr kunde man begå politiskt självmord genom att på allvar säga helt vettlösa saker. Man avslöjade hur icke-påläst och rentav idiotisk man var. Människor skakade på huvudet åt dumheterna och gick därifrån.

I takt med att människor i allmänhet fått sämre allmänbildning, har den där självsanerande mekanismen satts ur spel.

Istället för att idioten får stå där själv, får denna hardcore-anhängare istället. ”Varför har ingen kommit på det här tidigare? Han är ett geni! Han har lösningarna!”

 

Det var kanske 10 år sedan som en svensk politiker på allvar tyckte att naturlagarna var begränsande och skulle avskaffas. Då skrattade man åt det.

Idag skulle det bildas en rörelse som krävde naturlagarnas avskaffande. Människor som försökte förklara att de är av naturen givna, och att t e x tyngdkraften inte är något som Sveriges Regering är skyldig till, skulle anklagas för Politisk Korrekthet och Åsiktskorridorsriddare.

Självklart skulle rörelsen bara växa av detta.

”Varför är det bara Jorden Är Rund- Människor som får höras i debatten?”

”Journalisterna är köpta av Sådd Före Skörd-Maffian!”

”Fy Faan, vore det inte för att folk är så rädda för att säga som det är, skulle jag kunna resa obegränsat i Tiden!”

Men… vill vi att all media skall vara En Ding Ding värld? Är alla åsikter är lika mycket värda, även om de bygger på mycket lös grund? Skyndar man inte på förfallet då, istället för att upplysa?

 

De säger på Radiolan att USA nått en milstolpe, då en Kvinna kan väljas till staternas Högsta Ämbete.

Jag tycker att det inte säger ett skit.

Att kunna väljas till Staternas Högsta Ämbete betyder ingenting när en totalt verklighetsfrånvänd populist samtidigt kan väljas till samma sak.

Då är symbolvärdet kraftigt devalverat.


söndag 5 juni 2016

Efter några arbetsveckor på över 60 timmar kommer så en paus...



Förra veckan



Jag är ett långsamt djur. Jag har det bra där jag är.
Utan schema och utan familj kring mig

lever jag så pass långsamt att jag knappt har ätit frukost innan ett.
Jag lägger mig ner och tänker. Länge.

Så blir det sent, sent och jag har glömt att äta.



Lika ostädat i hemmet, men inuti huvudet har mycket hänt.
Summeringar.

Nya idéer.
Känslor som kom och försvann.

Gammal, sparad gråt kom ut utan förvarning.



Nästa morgon går jag ut i solen och vattnar plantorna och kryddorna.
Noterar att det växer ogräs bland jordgubbarna.

Skall städa upp där, men inte idag.
Inte idag.

Inte idag.



fredag 3 juni 2016

Paradox




Minuterna är som timmar, varenda en.

Samtidigt, när man tittar tillbaka, har man inte åstadkommit någonting, fastän man borde haft tid.
Tiden gick så snabbt!