Lasse Lönndahl!
Med sitt pojkaktiga utseende och sin
distinkta, men ändå svävande frasering, blev han på 50-talet Tonårsidol av den
typen som även föräldrar kunde fördra. (I
motsats till tex. Alice Cooper) Svärmorsdröm och svärfarsdröm och – kors i
taket – säkert även småbrorsornas drömstorasysterssnubbe. (I motsats till tex. Björn i Saltkråkan, som
Malins småbrorsor gjorde allt för att skrämma bort) Han blev allt äldre, men
sålde fortfarande mängder av skivor i det svenska folkhemmet. Som flitig gäst och
programledare i diverse underhållningsprogram i Radiolan, i Televisionen och i roller
på vita duken, framstår han som den typiska svenska underhållningsartisten.
”Å så slänger vi in
Lasse Lönndahl!” Jubel i redaktionsgruppen. Vilket genidrag! En lika folklig
och omtyckt artist som oförarglig och liksom… tung ändå. Och så den ungdomliga
fräschööören! (SVT Nöje, 1986)
Den där psykologiska mekanismen som låter oss behålla våra föreställningar, långt efter att de förlorat all relevans, kan ställa till det rejält. Omger man sig med människor med samma mentala föreställningar och/eller ja-sägare, blir det bara konstigt.
Vi måste ha den SNYGGASTE killen och den SNYGGASTE tjejen i
den nya storfilmen!
Ok – vem är snyggast? Sean Connery, förstås. Han har ALLTID
varit snyggast. I alla fall sedan jag var barn. Och min mamma håller med. ALLA
tycker att Sean Connery är snyggast. James Bond, liksom. Klart vi skall ha
honom. Så tar vi in hon, snyggingen Catherina Zeta-Jones! Snyggast i branschen!
Så släpps en film där 27-årige bruden trovärdigt skall falla
för 70-åringen...
 |
| Entrapment |
Nu när TV4 skall göra ytterligare ett mysfeelgoodprogram i
genren ”Sköna snubbar hälsar på intressanta människor/gör intressanta
saker/reser till främmande land”, har de lagt pannan i djupa veck. Vilken skön
snubbe/snubba skall man ta nu då? Filip och Fredrik… Carina Berg…. Nån Kock….
Det är ju gjort. Kan Bosse Bildoktorn komma hem till kändisar och laga deras
bilar och liksom komma under skinnet på dem? Anne Lundberg körde ju BIL med
kändisar – fasen att SVT hann före! Nu känns ju bilvinkeln lite GJORD.
”Men… såhär då?” (Redaktionsgruppen lutar sig fram mot
Stella; nybliven redaktör för programmet, efter dåligt betalt slit i
produktioner som blivit succéer, mycket beroende på henne och nu äntligen
belönad med en hyfsat betald tjänst och en vit bil med en stor fyra på, som hon
får använda i tjänsten) ”Jag tänker… en frispråkig, ifrågasättande tonåring, på
besök i miljöer en ”vanlig” tonåring aldrig kommer i kontakt med. Lite fräck
KULTURKROCK, sådär…”
En annan redaktionsmedlem är skeptisk: ”Men, alltså, blir
det inte lite provokativt då? Var finns Feelgood i det hela?”
Stella: ”Nämen, det skall ju vara lite mysigt, typ: ”Haaaar
man nåt sexliv när man sitter på serviceboende?” Å så fika på
pensionärsdagrummet och så skrattar nån fräck gammal tant och säger nåt
ekivokt…”
Den Skeptiske igen: ”Jamän, vi kan ju inte ta nån tonåring
från gatan, bara. Det kan ju bli fel. Vi måste ta nån som tittarna gillar från
början. Nån liksom charmig, etablerad rebell… Gina Dirawi!”
Stella: ”Okej, Sebastian, om du köper ut henne från SVT med
dina privata miljoner…”
Nu går redaktionen och fikar och jag hör den exalterade sportkommentatorrösten
i mitt inre i detta laddade ögonblick: ”Skall de göra en Lasse Lönndahl?”
Jodå. Mycket riktigt. När de är tillbaka från fikat
(automatkaffe och den obligatoriska tunna kakan med choklad i botten) har de
fallit tungt i Lasse Lönndahlgropen. Den, som skall sitta och leka sanning och
konsekvens med Gamlingarna och vara en Fish Out Of Water på servicehuset i sin
rebelliska frispråkighet, är en Adlig 60-åring med intresse för Karl Gerhards
revykonst, själv snart pensionär.
Lasse Lönndahl får ursäkta, men nu är det väl ändå dags, att
vid 82 års ålder, lämna epitetet ”Sveriges äldsta tonåring” vidare till nästa
generation?
 |
| 60-åringen |
