Sport på lagom nivå

http://na.se/nyheter/2.2212/1.1773513-christer-hittade-golfboll-med-hakkors

I golf är poängen att slå en boll ned i ett hål. Det sista slaget – putten – får inte vara för hårt, för då kan bollen passera över hålet utan att falla ner i det. Man ställer upp en modell i huvudet och tänker att bollen hamnar i hålet om den faller minst en bollradie innan den träffat hålets motsatta sida. Faller den en mindre sträcka är ju risken att den ”klättrar upp” med hjälp av sin rotation, eftersom hålkanten då är under bollens ekvator.

Om man uppskattar bollradien till 2 cm och håldiametern är 11 cm – hur stor är den största hastigheten bollen får ha precis då den är över hålets första kant?

Vaaaaaaa?

Sånt kan man ju sitta och grubbla över och försöka räkna ut i huvudet medan man kör milen mellan hemma och borta.

Fast man tappar bort sig i antaganden och delberäkningar hela tiden, så man är tvungen att höja radion och sjunga med och hoppas på smaskiga RDS-meddelanden. Titta på träd och göra statistik över bilarna som kör om en. Flest svarta Audis och BMWs.

Men man kan ju inte släppa den där golfbollen…

När man kommer fram kan man inte vänta, utan måste sätta sig med papper och penna och verkligen kolla hur det ligger till.

Nu vet jag!

Tack till författarna till boken Ergo Fysik 2 för tvångstankar under färd…

Panik

Nu har jag varit i en fotostudio igen. Denna gång var det ofrivilligt.

Å ena sidan var det rätt kul och fotografer är ju duktiga på att få en att känna sig som snyggast i världen.

Å andra sidan fick man se bilderna efteråt.

Den där ”snyggast i världen och larger than life”-känslan försvann rätt snabbt när musiken stängdes av och fotografen tyckte att: ”Den DÄR bilden, DEN kör vi på!”

Ja. Den bästa bilden var en där jag såg ut som en padda.

De andra bilderna var helt förskräckliga, så jag förstår att fotografen gillade paddbilden.

Lite Reality-check, nu:

 Jag får acceptera att jag blivit äldre.

Jag får acceptera att jag blivit en rund tant.

Jag får acceptera att man måste ta minst 50 bilder på mig för att åtminstone EN skall bli… publicerbar.

Och så nästa tanke:

Kan jag GÖRA något åt att självbilden inte sammanfaller med verkligheten?

Jodå.  Jag får justera självbilden en aning. ÄR jag inte 25, kan jag inte begära att jag skall se ut som 25.

Men sedan kan jag faktiskt justera verkligheten en hel del. Jag MÅSTE inte vara en överviktig och otränad tant. Nu plockar jag fram rehab-pappren och tar tag i min träning igen!

IDAG börjar TRÄNINGSVECKAN!

Ellen Key och jag

Spillde också Ellen kaffe på sin hund?

Ellen Key ropar till mig genom tiden.

Jag funderar på begreppet BILDNING, naturligtvis triggad av Liv Strömqvists resa tillsammans med Horace Engdahl.

Min bildning har jag inte fått från skolan. Den kom före. Sedan ville skolan att jag skulle orienteras i kulturyttringar och man fick ta del av klassiker och tankesätt genom små, små utdrag och spån. Antologikunskap som skulle pluggas in.

Fast jag hade redan läst Ivar Lo och sugts in i världen och tiden han beskrev. Upprörts, diskuterat samhällsutvecklingen med släktingar och agitatorer.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i litteraturen.

Jag hade redan fastnat i Bachs värld och suttit i timmar och jämfört olika inspelningar av samma stycke och märkt att olika orkestrar och dirigenter i olika världsdelar och tider tolkade noterna helt annorlunda.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i musiken.

Jag hade redan varit ute och sett stjärnbilderna och hemma fått de grekiska myterna berättade för mig.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i olika länders myter, skapelseberättelser och tro.

Jag hade redan lekt med boolesk algebra och imaginära tal.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare bland matematikens olika samband och bevis.

Naturligtvis hade jag aldrig själv hittat litteraturen, musiken, myterna eller matematiken om det inte funnits vuxna kring mig som hade tid, intresse och kunskap att dela med sig av. Fast då trodde jag att det bara var "extra". I skolan skulle jag få lära mig saker på riktigt!

Men...

Skolan försökte lära mig det jag redan kunde, men genom att ta ut små bitar av det och be mig plugga in det, så jag skulle kunna redovisa det.

Jag slapp plugga, men inte fan LÄRDE jag mig något av det. Hela sammanhanget var borta. Magin och känslan av sammanhang och större förståelse fick ingen plats. Och inte hade man tid att gå på djupet, heller. Inga frågor. Inga Aha-upplevelser.

Och så nås jag av Ellen Keys rop från långt avstånd:

”Det för den personliga utvecklingen oumbärliga själfarbetet består endast i läxplugg, emedan tiden nästan aldrig räcker till för att läsa böcker, dvs. dricka ur källorna till de kunskaper, dem lärljungarna under femton år af sitt lif istället intaga som mixturer, i vissa teskedstal om dagen.”

Och så tänker jag: Har vi inte kommit längre?

Hon skrev detta 1897.

Och fortfarande bedrivs undervisningen så osmart och ineffektivt.

Lärarna i skolans olika ämnen, från förskolan till gymnasiet, gör ett fantastiskt arbete. Jag har sett exempel på eldsjälar och hårt arbetande lärare som planerar och bedriver sin undervisning på ett sätt som verkligen fångar elevernas intresse och gör undervisningen lärorik och lustfylld.

Men lärarna verkar inom ett system där man har alldeles för lite tid att ägna åt varje elev. Viktig förberedelsetid och eftertänksam planeringstid äts upp av dokumentation, akuta elevvårdssamtal och vikariat åt frånvarande kollegor. Man hinner inte vara den där inspirerande vuxne som hittar just det som passar eleven just då och uppmuntrar elevens eget lärande; det som sker av lust.

Och man måste slaviskt följa kursplanen.

Men frågan är om vi inte ägnar oss åt att trampa oss trötta på trehjulingen, för att vi måste hinna fram, istället för att kliva upp på kedjecykeln och lugnt betrakta naturen medan vi effektivt tar oss i mål. Vi kanske till och med hinner med en fika innan trehjulingarna kommer ifatt.

 Nej! Vi måste hinna färdigt kursen! Vi kan inte fördjupa oss i detta!

Man ser inte att fördjupningen med alla dess implikationer förbereder och förklarar inför senare studier i de mest skilda ämnen.  Analogier, paralleller, förförståelse… olika människors erfarenheter att ta del och lära sig av…

 Ellen Key säger:

”Istället för det innerliga samband med mänskligheten och samtiden, som borde vara skolans resultat, ser man hos den ungdom, som utgår från skolsalarna, en ifrig sträfvan att inpassa alla mötande erfarenheter i abstrakta kategorier. Hvad denna ungdom framför allt saknar, det är just den äkta bildning, hvilken medför en djup humanitet, ger förmågan att erkänna det goda hos olika tänkande och att förstå det lefvande lifvets mångskiftande företeelser.”

Och så sluts cirkeln från samtidens SVT-program, över Ellen Keys 1800-tal, tillbaka till ett Sverige där ett parti som vill förklara världen i enkla termer, vinner fler och fler anhängare.

Regler

Det borde finnas regler!

Skall man döda djur, skall man göra det ordentligt. Helst ha jägarexamen och inte skjuta rådjur i grannens trädgård från villafönstret när det inte är säsong för rådjur.
Råttfällor får vem som helst sätta ut. Som om det inte var så noga med råttor!
Alla djur har väl rätt till en värdig död?


Råttan sträcker upp en liten näve och harklar sig:

- Vi råttor kräver också att bli dödade av utbildade råttdödare! Tänk om vi svälter ihjäl i plågor för att den som satt ut fällan inte känner till vad lagstiftningen säger om onödig plåga i samband med dödande?


Men på riktigt, nu. Finns det verkligen bestämmelser för sånt här?
Jodå.
Det finns en hel massa bizarra saker att hitta i lagboken! Det roliga är att folk någon gång i tiden måste hittat på och använt metoder som idag uttryckligen är förbjudna. Annars skulle man väl inte försökt lagstifta bort dem…
Till exempel står det uttryckligen i lagen att man inte får använda SPRÄNGÄMNEN när man skall döda fåglar. Jag får bilder…

Och så perspektivvändningen: Om en stormakt släpper en atombomb över ett annat land, varvid städer utplånas och människor dör i generationer, räknas det som offer i krig. Det angripande landet behöver inte betala skadestånd eller ersättning för kontaminerad åkermark, byggnader eller liv. (Fråga Ryssland eller USA om de verkligen har råd med skadestånden efter intervenering och bombningar… Jag tror inte direkt att de budgeterat för det…)
Men om man i efterhand kan visa att FÅGLAR dött, då jävlar! Då är det storböter och fängelsestraff!

Man får inte använda BLINDA eller LEMLÄSTADE fåglar som lockbete. Hm… Först fångar man en levande fågel med stort besvär (Lagen säger att man inte får använda limbestrukna grenar som fåglarna skall fastna på med sina fötter, eller något gift som gör fågeln slö.) och sedan anstränger man sig för att sticka ut ögonen på den innan man LÄSTAR deras LEMMAR och låter den locka till sig andra djur.

På Vapenaffären har jag minsann sett att man kan köpa olika typer av lockpipor, så det är helt okej, men bandspelare är totalförbjudet att använda för att locka till sig djur.

- Vad gör rastakillen med bergsprängaren här ute i skogen?????
- Åh, herregud! En kriminaldesperado!

Men det bästa är detta med båtarna. Visst får man sitta i sin eka och pricka sjöfågel, men kan båten gå båten fortare än 5 kilometer i timmen räknas det som motordriven hejdlös rovjakt och man hamnar inför skranket för brott mot jaktförordning (1987:905), Bilaga 5, OM det inte är så att det gått över en minut sedan motorn stängts av innan fågeln nås av en dödande kula. (§20, Förordning (2001:451)).

Råttan ser sig lite försynt runt i rummet och säger sedan:
- Detta regleras alltså i detalj…  Men om oss står det inte en rad…

Domaren lutar sig fram, ser på Råttan över sina domarglasögon (och erkänn att du nu föreställer dig att han har domarperuk på sig, även fastän vi nu talar om Svensk jaktlagstiftning och säger inte det något om vår massiva påverkan från engelskspråkiga länder och om hur det inte problematiseras alls ?) och ler:

”Använd detta faktum till din fördel. ”