måndag 6 januari 2020

Orka?



De gamla bör bytas ut, för de är slitna.
Man skall inte tro att ett par likadana, fast nya, ger  samma effekt idag som för 30 år sedan. 


2019 var skojigt, späckat och utmattande på ett personligt plan, men kanske ett inrikes- och världspolitiskt mellanår. Allt satt liksom fast och var trögt, även fastän tonläget var högt och uppskruvat.

Fast nu drar det igång ordentligt direkt!

Det brinner i Australien och Trump har dödat en betydelsefull militär i ett annat land. Brexit är på G och i Sverige är det ett nytt läge med M och SD. 

I DN skrev Jonas Croneman om standuppens tråkiga manér. Att man fastnat i I-landsproblem och vardagens förtretligheter. Publiken skrattar. Kanske för att det är vad man förväntar sig av standup, eller för att dessa små igenkänningar fungerar som en snuttefilt i en ny tid. Trygghet och förutsägbarhet. "Här skall man skratta!"
Jag får känslan av en död och ickerelevant konstform. Får ångest av att behöva stanna i ett unket rum när världen pågår utanför. Vem bryr sig om Lennie Normans tvättförsvunna strumpor när världen utanför erbjuder material för ett helt liv?
Fast just nu överträffar verkligheten både satir och verklighetsfrånvända fantasier, så humorn har svårt att omorientera sig. Hur fan gör man om den fasta marken inte går att ta spjärn emot, när man skall göra sin frivolt? Vem skall förstå om det man gör är lamt eller helt fantastiskt, utan självklara referenser?

Jag är inte säker på om det var i föreställningen "Kim och Jonas", som Jonas Gardell gjorde ett stort nummer av att skinnskallarna egentligen borde ha Folkdräkt på sig. "Har de TÄNKT på det???" Alla skrattade högt och länge åt detta dråpliga. Det måste varit i slutet av 80-talet.
När Jimmie Åkesson 20 år senare gjorde entré i bakvända sämskskinnsbyxor var det ingen som skrattade. HAN hade tänkt på det. Nu verkade det helt rimligt.

(Personlig take på det hela: Mina gamla stålhättekängor med 12 hål var kontroversiella på mitt jobb, ungefär vid samma tid som Jonas och Kims föreställning. Jag blev till och med förhörd om min politiska hemvist av chefen, som menade på att det var olämpligt med NAZISTSYMBOLER då man mötte människor som representant för myndigheten. Nu har kängornas politiska laddning urvattnats och blivit mainstream, oavsett om laddningen låg i att man bar dem för att traska ner till Gamla Stan eller till Tre Backar. På mitt nuvarande jobb är Dr Martens nästan att betrakta som arbetskläder für alle och de är INTE inköpta på Sko-Uno eller på postorder. De finns i alla skoaffärer numera.)

Nej, Humorn måste omorientera sig om den skall bli något annat än en irrelevant försäkran om att allt fortfarande är som det alltid har varit. Man kanske söker det bekräftande tillsammansskrattet, men hur länge kan man skratta igenkännande åt samma saker innan det blir ihåligt och desperat? Och hur länge kan man vara upprorisk mot betongrövar som inte längre är tunggumpade, utan tvärtom bytt position flera gånger? 
Ironi, rock´n roll-liv och föräldrauppror är för en rigid, stabil och ofarlig tid. En tid som erbjuder fast mark under fötterna på den som vill slå volter för att uppröra och för den som gör det för att den kan.

Nu i 2020-talet, känns det ganska lamt att överhuvudtaget fortsätta blogga. Och ännu lamare att fortsätta blogga om mitt eget navelludd. På samma sätt som stå upp-humorn känns nattstånden, samtidigt som den lyckas kränka alla som finns i skämtets periferi eller t o m inte berörs, känns vardagsbetraktelser i Bloggform som Poänglöst PK-balanserande. Där det som var PK igår, idag är orsak till upprördhet och hat och tvärtom. 
Skall det bloggas, måste jag göra det på ett nytt sätt. Eller tipsa om saker som får en att orka lite till.

Vi får väl se.

måndag 14 januari 2019

Fantomkladdet





Body Shop saluför nu en glycerintvål som skall dofta Mango.

Men för oss som hade vår ungdom under 80-talet, då håret skulle vara stelt och styrt på olika vis, ger doften helt andra associationer. Tvålen luktar exakt som frisyrgelén från Lóreal. Stu-stu-stu-studiolajn!



När man duschat går man och luktar på sina händer och känner igen precis! Fast, det är ju det där att om man kände den lukten från sina händer på den tiden, betydde det också att man borde tvätta sig om dem. För då var det som en kladdig hinna kvar från stylingen, eller från om man bara råkat dra handen genom håret eller känt lite försiktigt ovanpå det.

Det är svinskumt att istället ha en alldeles nyduschad, torr och ren känsla till doften. Jag har helt betingat gått och tvättat händerna fastän de är helt rena, bara för att det känns som om jag borde. För även om det inte ÄR kladdigt, är det som om doften lockar fram KÄNSLAN av kladd ändå.

Och gissa vilken tvål man då använder... Det blir som en ond cirkel.





onsdag 9 januari 2019

Nu har jag landat på jorden igen



... men jag är fortfarande väldigt trött efter Nyår och veckan som följde på den.

En film jag gjort, hittades på en hårddisk och jag fick se den efter många år. Skoj!



Kolla här:







måndag 24 december 2018

God Jul



Lucka 24



Jag har helt annan musik i huvudet nu.
Jag har helt andra smaker som norm.
Jag har en helt annan tideräkning och dygnsrytm.
Julen berör mig inte längre. 

Den är snart över och sedan 
skjuter jag ut mig 
och hoppas på att uppnå flykthastigheten
så att jag själv kan bestämma tidpunkten 
för mitt återinträde.




söndag 23 december 2018

TIPS!

Lucka 23Danföredan





På äventyr! 


Alltså, jag gillar de här två gubbarna. I mitt superimproviserade liv, där ingenting egentligen sitter fast, har en av de fasta traditionerna varit, oavsett var jag befinner mig och i vilken konstellation, att på kvällen den 23 december lyssna till P1:s uppesittarkväll med Karsten och Gunnar! 

I år har de rest iväg till Belgien och kör sin uppesittarkväll därifrån. 

Det brukar vara så, att jag slår in julklapparna samtidigt som lyssnandet till uppesittarkvällen, och när den är slut, har jag 1000 julklappar till att slå in. Natten till julafton brukar börja med Mysradio och sluta med utmattning och stress.

Gör inte som jag.

Slå in klapparna innan, men lyssna GÄRNA på Karsten och Gunnar!








Konstaterande


Lucka 22






Den som kan sin marinhistoria känner igen beteckningen på jagaren.
Tungt bestyckad och mäktig. På sjuttiotalet var Sveriges militära beredskap mer än god.


fredag 21 december 2018

Djurpäls och Kroppsbehåring


Lucka 21!







Om man vill retas lite, finns det fina möjligheter. Objektivt neutrala saker kan bära med sig en viss laddning, som man hoppas att omgivningen känner av.

Första dagen på jobbet skall man kanske komma i mumindräkt på morgonen och hälsa på alla genom att ta i hand och grymta genom muminhuvudet. När man hälsat på alla, tar man av huvudet och kör stenseriöst ansiktsuttryck genom hela dagen. Man beter sig supervanligt - konverserar passande och beter sig normalt. Man kommenterar inte att man har på sig en vit, vadderad kroppskostym med svans. Om någon antyder, agerar man oförstående och byter ämne. När andra tar på sina ytterkläder vid arbetsdagens slut, tar man på sitt muminhuvud och åker ner i hissen med de andra. 
Man sköter jobbet oklanderligt i sin muminkostym hela första veckan.

Så hoppas man att någon eller några blir superprovocerade! Om ens klädsel inte inverkar menligt på hur man utför arbetet och om man i övrigt beter sig helt normalt, skapar man en konflikt inuti vissa människor.
"Hur skulle det se ut om alla..?"
"Det där är inte hur vi brukar vara klädda här!"
Konflikten uppstår när den första känslan av att något är FEL, krockar med insikten att det inte finns rationella argument för VARFÖR det är fel.
De drar sig för att påpeka att man är opassande klädd, eftersom de kan framstå som inskränkta.
Eller så försöker de förlöjliga klädseln med "humor" och nedsättande kommentarer alternativt bara dissa klädseln, rakt av. Då är det ju öppet mål för att själv komma med argument som får tyckaren att verka tyckmycken. Inte på något aggressivt sätt, eller för att sätta dit personen. Nej, man frågar bara stillsamt t e x om vilken färg på byxorna som är tillåten, och varför. Man ställer enbart principiella frågor och berör inte den egna mumindräkten alls, till dess att man arbetat sig fram till den punkt då personen målat in sig i ett hörn.

Sådant kan man roa sig med.

Eller så kan man gå vidare till andra klädesplagg och attribut. Man kan svassa omkring i en uppenbart äkta päls från något utrotningshotat eller fångenskapsplågat djur. Ha Make America Great Again-Keps på sig, på ett uppenbart oironiskt sätt. (Hur fan visar man att man INTE är en hipster med ironisk keps? Svar: Genom att kombinera kepsen med Suv, Jeans och vadderad täckväst med en badge från NRA.) Och apropå huvudbonad - man kommer till en Eldkvarnkonsert med Pluras sedan länge saknade HATT på sig, och vägrar ge den tillbaka till Plura, för "Jag snodde den, så nu är den min!" Och agerar STOLT och som om man förväntade sig High Five från alla; även från Plura.

Det kan bli roligt! När folk blir arga!
Fast då kanske man åker på stryk...

Nä, då är det roligare att retas precis så mycket att människor inte vet hur de skall förhålla sig. Man skall förstås inte BETE sig provocerande. Hellre vara korrekt och t o m trevlig, för då ger det en bättre effekt på konflikträdda personer. Något byggs upp inom dem, som de inte vet hur de skall kanalisera.

Det kan vara en så enkel sak som att ha på sig en likadan kanelfärgad tröja som Jean Claude Arnault hade på sig i rätten. Man börjar kopiera hans klädsel rakt av! Frisyren! Glasögonen! De som ser, ser. Men de kan inte gärna påpeka, för det verkar ju skumt. Anklaga någon för att ha JCA som stilförebild... Barockt!



Det är synd att jag inte är man och har skäggväxt. FAN vad jag skulle älska att ha en liten rektangulär mustasch under näsan!