Bouppteckningar är sånt jobbigt man måste igenom.
Vid arvsskiftet skall så alla skulder hit och dit, regleras.
Lösöret skall fördelas.
Om man är en sådan person
som inte bryr sig så mycket om prylar och pengar
borde det vara enkelt.
Det finns inte så mycket att bråka om
och varför skulle man vilja bråka
när det är någon viktig, omtyckt, som dött?
Fast om det står i testamentet
att man ärvt ¼ av ett hus
och den som äger ½, försöker lura en att skriva på ett papper
där man avstår från sitt arv,
och man upptäcker att det inte var en formalitet
utan ett bedrägeriförsök -
Då blir man så ledsen.
För det var inte
vad den döde ville.
Och man får hjälp av en jurist att reglera det hela så att det blir bra.
Om man får en lista på sånt som man ärvt
med alla lådor man fått hem
och märker att värdesakerna fattas när man packar upp lådorna
tänker man
att de nog skall överlämnas separat,
kanske med kvitton på överlämnandet.
Så väntar man till arvsskiftet
och får höra att de är borta
och att det säkert är man själv som stulit dem -
Då blir man undrande.
-Varför skulle man stjäla
saker man ändå skulle ha?
Jo, för tror man det - då kan den som skulle ta hand om
och förvalta värdesakerna
vägra lämna tillbaka dem, eller vägra ersätta värdet av dem.
Då står ord mot ord
och saker med affektionsvärde
och ett värde på tiotalstusen är bara – borta!
Och man tänker att man inte orkar göra en grej av det. Vill skriva på och göra klart.
Fast så vill man kolla upp värdet av det försvunna
och hittar liknande saker på en köp- och säljsida.
Liknande? Nej! Exakt samma!
Vilken tur!
Fast annonserna är 12 månader gamla,
så man ber admin att låsa upp dem, så man kan se.
Och då ser man att säljarens namn
är samma namn
som den som ville att man skulle skriva på det där bedrägeripappret.
Då vill man bara gråta.
