Lahtis går tunga fjät

Ja, voi herra jumala!

Jag såg den här bilden i Morgontidningen. En Finsk person som utklädd till Ku-Klux-klananhängare hälsar flyktingar välkomna till Finland.

Någon slags statement. Att med flaggan i högsta hugg visa att de inte är välkomna dit. Egentligen.

Fast vid morgonkaffet handlar mina tankar inte alls om Strange Fruit i amerikanska södern, obehagliga paralleller och antydda nidingsdåd, världspolitik och EU:s ansvar.

Näe.

Jag ser att Finländaren på bilden inte har på sig en ”riktig” Ku-Klux-Mössa, utan att han verkar…

… ha gått iväg till Panduro och bland pärlor och hobbyfilt valt ut ett vitt pappersark. Sedan har han gått hem och pysslat! Snurrat ihop en strut och häftat den med häftapparaten. Sett att den inte satt så bra… måste göra om. Så att den täcker ansiktet bra, men inte varit för toppig. Efterklistrat glipan med Pritt Limstift. Sedan har han testat och måttat noga för att ögonhålen skulle sitta rätt. Noga klippt ut efter blyertsstrecken. Tungan lite utanför munnen. Testat framför spegeln. Tappat mössan, så han fick gå till manufakturen i Lahtis och köpa ett gummiband. Poserat framför spegeln igen.

Vad tänkte han då?

Var han glad och tillfredställd efter sitt kreativa pysslande?

Kan man vara uppfylld av hat när man står i kön på Panduro, efter en tant som köpt ett korgmålningsset och före tre fnissiga loombandsbrudar?

Visslade han när han provade sin vita strut?

Tänkte han aldrig under processen med att skapa sin fina vita Staffanshatt med ögonhål, att detta var att dra det en smula för långt?

Övervägde han att stämpla en liten döskalle någonstans på konen? På Panduro finns jättefina stämplar och nu har de dessutom 25% rabatt. Gick han runt därinne, när han ändå var där, och letade efter annat material som han kunde använda på ett hatretoriskt sätt?

Och främst – innan han gick ut till gränsen, dit flyktingarna kom med buss, POSERADE han i utstyrseln - strut och lakan - för sin fru, för att få ett godkännande?

Och – Hade han på sig spökdräkten redan när han lämnade hemmet? I så fall avslöjade han vem han var direkt, och det var väl inte riktigt meningen. Det betyder alltså att han måste bytt om någonstans ute…

Smet han in i provrummet på Ylipääs Herr, och kom ut som den maskerade hämnaren, eller gick han in i slyet bakom Tidnings- och Grillkiosken och drog upp hatten ur väskan, böjde sig ner och tog på den, såg sig omkring för att kolla att ingen hade sett, lämnade väskan bland hundskit och använda kondomer och studsade han sedan med höga benlyft ut på gångvägen igen?

Är det värdigt en Stolt Nationell Krigare?

Jag blir inte rädd när jag ser den Finska Ku-Klux-wannabeen.

Jag undrar vad folk håller på med.

Inser han inte att bilden är ett tydligt bevis på att han både betett sig löjligt och samtidigt gjort sig själv en dumstrut?

Eller är det en konstinstallation? Jag blir glad och upplyft när löjligheten blir så tydlig. Helt fantastiskt!

 

 

 

Praktisk Retorik

Som retoriker får man ofta uppdrag som syftar till att coacha och visa på möjligheter.
Då är det ju bra att man är naturvetare också, så man vet vad man talar om när man skall ge exempel.

Just nu är jag uppbokad till 100% fram till januari - sedan kommer jag att kunna ta mindre uppdrag parallellt.

Hittade detta bland mina gamla dokument:

Att använda det kognitiva perspektivet i sin undervisning, med tanke på motivation…

 

Scenario 1 – Kemilektion

 

Scen 1: Klassrum med tre elever och en lärare. Tavla, penna och citron.

 

Läraren:            - Hur påverkar koncentrationen av Hydroxidjoner och Vätejoner, fruktens pH-värde? (Håller upp en citron)

Elev 1:                - Va?

Elev 2:                - Jag skiter väl i det.

Elev 3:                - Vad behöver vi lära oss det här för?

L:                          - Det står i läroplanen att ni skall kunna det här.  I vilket fall: Den här citronen är sur, kemiskt sett.

Elev 1:                - Det smakar i alla fall skitsurt!

L:                          - Men till exempel en potatis är inte sur. (Ritar på tavlan)

                             H +                                                   H+ OH-                                            OH-

                             0                                                        7                                                        14

                             Surt                                                  neutralt                                         basiskt

 

L:                          När koncentrationen av Vätejoner är stor, blir det surt. (Ritar syraflaska vid nollan) När koncentrationen av Hydroxidjoner är stor, blir det basiskt.

Elev 2:                - Men citronen är ju inte frätande!

L:                          -Klart det inte är!

 

(Här förmår inte läraren att utnyttja kunskapen eleverna har med sig. Elevernas kognitiva dissonans utnyttjas inte för att motivera till vidare lärande, utan ses som onödiga kommentarer. Man tar inte vara på elevernas intresse. Dessutom - lärarens första mening är extremt exkluderande. Väcker inget intresse och betyder "ingenting" för åhöraren. Här tappar vi mer än hälften av eleverna.)

 

 

Scenario 2 – Kemilektion

 

Scen 2: Klassrum med tre elever och en lärare. Tavla, penna och citron.

 

Läraren:            - Tror ni jag vågar äta citronen rakt av? (Eleverna tittar på varandra, Läraren biter i en citronklyfta)

-          Hur tror ni det smakar?

Elev 1:                - Fruktigt.

Elev 2:                - Gott.

Elev 3:                - Surt.

L:                          - Exakt! Varför tror ni det smakar surt?

Elev 2:                - Smaklökarna…

L:                          -Just det, smaklökarna på tungan känner av smaken. Vad är det som gör att just citronen smakar surt?

Elev 3:                -Jag vet inte. Många saker smakar surt.

L:                          -Men inte allt, eller hur?

Elev 1:                Potatis är inte surt

L:                          (Ritar på tavlan och förklarar samtidigt)

                             Citron                                             Vattenglas                                    Potatis

                             H +                                                   H2O                                                 OH-

                             Surt                                                  neutralt                                         basiskt

 

L:                          När det är flest Vätejoner blir det surt. När det är flest Hydroxidjoner blir det basiskt. (Ritar syraflaska längst till vänster)

-          Är det nån som vet några extremt frätande syror?

Elev 2:                -Saltsyra

Elev 3:                -Svavelsyra

Elev 1:                - Salpetersyra

Elev 2:                - Men citronen är ju inte frätande!?

Läraren:            Citronen har både Vätejoner och Hydroxidjoner. Det är flest Vätejoner, men inte tillräckligt för att det skall bli farligt. (Flyttar citronen från längst ut till närmare mitten)

 

(Här väcker läraren intresse genom att visa och utgå från något eleverna redan känner till – citronen och hur den smakar. Han/hon utmanar sig själv inför eleverna – skall han/hon våga bita i citronen? Elevernas egna tankar lyfts fram. Man erkänner elevernas kunskap om smaklökarna, och problematiserar ytterligare genom att ställa en fråga som kräver ett svar/aktiverar elevernas inre strävan att få veta: VAD är det som gör att just citronen smakar surt? När elevens egna erfarenheter krockar med det som visas på tavlan - kognitiv dissonans – ställer eleven en fråga (Men citronen är ju inte frätande?), som läraren inte avfärdar, utan använder för att ytterligare förklara. När citronen flyttas i slutet, har elevens kognitiva dissonans övergått i en fördjupad förståelse.)

 

 

 

Hänt i Hemmet

Det är dags att presentera våra tre möss, som vi skall göra experiment på:

Fluttershy:

 

Rainbow:

 

Twilight:

 

Hemmahunden har behandlat ormar och foderdjur med förstrött ointresse, men nu när vi börjar prata med ”djurröst” till andra djur än honom, blir det plötsligt intressant. Han uppvisar lekbeteende och vill interagera med de tre små djuren. De är förvånansvärt orädda och vill gärna kolla in honom lite närmare, men han är för stor och våldsam för att utgången skall bli lyckad, så vi håller dem åtskilda.

Nos mot nos fungerar bra med skyddande plast mellan.

Nu har vi börjat med att göra dem handtama. Sedan skall vi experimentera med klickersträning på möss! Kan det verkligen fungera?

Rainbow har hittills visat sig vara oräddast, fräckast och snabbast. Hon förstod snabbt att om man klättrar upp på vårt Duplobygge, kan man få en belöning i form av en bit hirskolv. När hon fattat, blev hon slug! Istället för att sitta kvar och äta, snodde hon åt sig biten, gömde den och pilade snabbt upp igen efter nästa. De andra behöver lite mera tid på sig för att nyfikenheten skall övervinna försiktigheten. Rainbow har grå, lång, luddig päls som bildar golfbyxor ner på bakbenen.

Twilight är social och är noga med att putsa inte bara sig själv, utan även de andra mössen. Det är bra att de utför dessa ritualer för att bibehålla relationerna inom sin lilla flock. När de putsar varandra frigörs lugnande trygghetshormoner i de små kropparna. De sover tillsammans i sin kruka i en liten klump, så de trivs ihop. Twilight har slät, svart päls.

Fluttershy är lite mera tillbakadragen än de andra och gillar att gräva ner sig i spånet och bädda med papper i krukan. Mysa ner sig. Men under sina aktiva perioder är hon en fantastisk klättrare: Balanserar på krukan, klättrar upp och ner i taket, klänger uppför och nerför klätterrepet. Och så är hon klart sötast av alla mössen. Slät, grå och med svarta nossidor.

Nordkorea

I Nordkorea har de ingen fri press.

Där kan tidningarna meddela att den älskade ledaren utfört smärre mirakel i förbigående, eftersom han har en sån talang och besitter en så överlägsen intelligens och ständigt är i fysisk toppform.

Om Kim Jong Il sades det att...

Han var en stor författare: 1500 skrivna böcker på tre år.

Hans födsel tände en ny stjärna på himlen. (DEN hade vi hört förut, tror jag)

Han kunde gå som treveckorsbaby och prata vid 8 veckor

 Han under sin allra första golfrunda gjorde 11 hole-in-ones!

Uppenbart hjärndött dravel. Men det trycks och människor förväntas ta emot skiten utan att ifrågasätta. Stackars folk. Stackars journalister. Stackars Älskad Ledare, som måste ta till Sagor för att stärka sin självkänsla och anseende.

I Sverige har vi fri press.

Här kan vi öppet kritisera Statsminister och Kung utan att hamna i fängelse. Här kan journalister ägna sig åt granskande journalistik eller matlagningstips som det faller dem in. Ingen tvingar dem att hitta på glorifierande sagor om landets kungligheter.

Men varför GÖR de det då?

Om prins Carl-Philip sägs det att...

Han har gedigen erfarenhet inom det militära – Majors grad!

Han har haft egna fotoutställningar och samarbete med Mattias Klum!

Hans egna, unika designföremål har sålts på Bukowskis!

Denne talangfulle racerförare i den prestigefyllda STCC-klassen, får förlängt kontrakt med Volvo, före de två superförarna i Volvostallet!

Vilken övermänniska! Dessa prestationer inom så många områden hos en och samme man!

Stackars oss, som förväntas läsa detta och TRO att dessa förvisso sanningar pekar på någon slags talang hos Kungligheten. Stackars journalister som själva väljer att presentera gravt uppförstorade och tillrättalagda ”sanningar”. Stackars Carl-Filip som aldrig får utveckla något eget att vara stolt över på riktigt, utan måste låtsas vara och göra allt som det står i tidningarna att han är och gör. Fast innerst inne vet han, att majorstiteln är en formell titel utan täckning, att besticken, eldskärmen och porslinserien var plagiat och dessutom inte ens gjorda av honom, att han fick följa med ut och fotografera i regnskogen på sitt eget förslag och att han fått följa med oavsett om han aldrig hållit i en kamera eller ej, samt att han fått sin enda seger i STCC som bröllopspresent av de andra förarna. De körde avsiktligt dåligt – det var fan parodiskt – och när då en bil inte KUNDE köra långsammare in i mål för att släppa förbi prinsen, det hade varit för uppenbart, då DÖMDES föraren till 30 sekunders tillägg, efteråt. Så prinsen fick stiga upp på pallen som etta.

(DN skriver då andäktigt att Prinsen utvecklats som förare…)

Men mest synd är det om den Svenska Pressfriheten. Varför finns den, när journalister ändå väljer att arbeta som om de befann sig i Nordkorea?