onsdag 21 januari 2015

Små små steg...

Nu har jag lärt mig mera om hur bloggandet fungerar!

Tidigare kunde jag klistra in en länk här, men nu kan jag bestämma själv vad det skall stå ISTÄLLET för den fula adressen dit jag vill att folk skall leta sig för att läsa mera.

Och om jag vill dirigera människor till en bra sak på Youtube, behöver jag inte ens låta dem klicka på en länk som skall ta dem dit - man kan lägga själva KLIPPET på Bloggen.


Viss musik är som ett tivoli, snurrar igång alla tankar på en gång och man vill bara skrika rakt ut. Det finns inget alternativ, helt enkelt. Broder Daniel hade den där nerviga energin. Och Matti!
Denna låt skall spelas HÖGT och stökigt. Helst på en bärbar bandspelare som distar lite.

 
 
Och den här... Den har vi alla varit med om. Antingen i första, andra eller tredje person.
 
 
 
Mattias Alkberg är ett geni. Av ren tjurighet, jävlaranamma och ett sökande efter saker som är på riktigt. Det bästa är att han inte sätter sig ner och är nöjd eller fortsätter på samma spår av ren rutin. Söker man på riktigt, måste man söka också där det inte verkar självklart. Eller också är det självklart att det är där man skall söka - men poängen är att fortsätta på det sätt man själv vill fortsätta. Att det inte tar slut. Att det blir annorlunda, men att det inte tar slut.
 
Jag har inte betalt för att säga detta, men jag gör det ändå, för att jag vill att alla skall gå till bokhandeln och införskaffa Mattis samlade texter som alldeles nu kommit ut. Skaffa, läs, citera, fundera, stryk under, klipp ut, förstora upp, ha högläsning och ha ensamläsning, tyst...
 
 
 
 
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar