Försent!

Sjuttonde luckan

Insåg idag att jag är för gammal för att i folkmun och folksjäl, någonsin kunna bli en av två i konstellationen "Kända Kulturpar".

Självklart är det med känslan av att ha klarat mig undan, jag konstaterar detta. För skulle jag NU bilda par med Känd Kulturman, dröjer det typ 15 år innan konstellationen blir självklar som referens. PUH.
Och då är man väl så pass trött att man inte orkar mer.

För det finns väl ingenting som är så älskhatat som Kulturpar?

Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien
Gösta och Lena Linderholm
Monica och Carl-Axel Dominique
Gösta och Marie-Louise Ekman
Jockum N och Karin M Andersson
Horace och Ebba

Det är bara att fylla på!

och så nytillskottet Marie och Gustav Mandelmann, fast där handlar det väl mera om odlingskultur.


Och apropå århundradets kärlekskrig och den sista grisen; idag kom då TT:s variant på mitt blogginlägg från Nobelkvällen.  Det är bara att läsa HÄR.  
Men jag var FÖRST. 
(Har JAG läckt nu? Har jag gjort en JCA?)


Jag tar den frågan vidare till schäslongen där jag tänker däcka under tre filtar och en stadig irish coffee, för jag har feber och fryser inifrån. Orkar inte reda ut några metanivåer. Vill sova.




Tillägg: Dullar upp från under filtarna lite ostadigt och måste naturligtvis påpeka detta andra självklara med kulturpar: Det spelar ingen roll om en eller båda är döda. I det kollektiva medvetandet är man ändå alltid för evigt sammanlänkade som PAR. 
Skiljer man sig och skaffar ny partner är det liksom helt irrelevant, för EGENTLIGEN hör man ihop. Så har det minsann alltid varit, och så skall det förbli, tycker folksjälen.
Kul att stå i skuggan av en allestädes närvarande skugga om man nu kniper en frånskild Kulturman. Han är helt chill. Den förra kvinnan är helt chill. Men i allmänhetens ögon kan man aldrig bli något annat än en vacker parentes. 
Om inte Kulturmannen själv offrar sig för sin kvinna och degraderar sig så pass, att den förra Kulturdrottningen i allmänhetens ögon är värd något bättre. Först då kan förtrollningen brytas, och man är fri att söka sig egna vägar.

Akademins internationella anseende och Nobelpriset på spel... Stina har ju verkligen fått bekräftelse så det räcker för ett helt liv.