Trött men glad

Ja, såhär hälsar man om man vill göra intryck.
 

Okej.
Nu är det snart slut. Mina studenter har lämnat in sina examensarbeten och jag har intensivläst och returnerat, läst och returnerat, läst och returnerat och - godkänt!

De har varit på Studentbal i kostymer och långklänningar, och i nästa vecka skall jag på Studentmiddag, minsann.

Det har varit givande att diskutera; vrida och vända på samhället, tillsammans med dem.
Tydligen var det populärt, så de vill låna mig nästa år också. Nya studenter, men samma kursupplägg.

Fast:

Till nästa år skall jag tacka nej till andra, samtidiga uppdrag. Jag har varit uppbokad till över 100% under våren, och det fungerar inte när man behöver så mycket sömn som jag.

Jag känner efter och summerar:

Sömnskuld. Häromdagen steg jag upp för att passa en deadline, lämnade in och somnade sedan. Vaknade fyra timmar senare och trodde jag försovit mig till något odefinierat viktigt. Hjärnan fungerar bara på helgerna, så det är tur att man har rutin att falla tillbaka på.

Kroppen. Dålig sömn => Dåligt allmäntillstånd. Huden är skör och min marsutmanings fantastiska resultat är borta. Ärligt; jag är ful och fet nu.

Socialt. Vad är ett liv? Vad är människor? Vad är umgänge?

Så nu när studenterna springer ut tänker jag prioritera mig själv ett tag.
Först skall jag sova i en vecka och inte ens lyssna på musik. Det skall vara Tyst.
Sedan skall jag läsa böcker på verandan och vara i Sommaren med barnen.

Äldstes tränare utmanade mig, så till nästa termin skall jag dra på mig kampsportskläderna (måste nog köpa ny dräkt, eftersom jag nu är 25 kilo tyngre) och börja träna igen. Istället för att satsa på snabbhet, smidighet och oberäknelighet, får jag nu satsa på stabilitet och låg tyngdpunkt.
Jag har sett kroppskonstruktionen hos sportens åldermän.
Verkar vara ett vinnande koncept.

Om jag skall klara av att träna (på låg, låg nivå) betyder det att jag har tre månader på mig att förbereda muskler och kondition. Det skall bli kul!