söndag 5 april 2015

Motorvägen i köket



Varje vår är de tillbaka.
De vaknar under tröskeln i tvättstugan, kollar om det är för kallt att gå ut, konstaterar kollektivt att det är det och formerar trupper. Trupperna leds av nån djärv stigfinnarmyra som vet hur man gör för att hitta alternativa födokällor i väntan på utomhusvåren. I en och en halv vecka har vi levt ihop med myrorna i alla rum på entreplanet. De klättrar uppför benen vid tandborstning och kilar över laptopskärmen när man jobbar.

Men igår när vi kom hem sent från påskmiddag hos vänner, hade deras kollektiva beslutsordning slagit till, som den alltid gör när en trupp hittat rätt och kommit tillbaka och rapporterat: "Oändligt matförråd hittat - Uppdrag slutfört!"

Inte en myra i badrummet! Inte en myra under soffkuddarna! Inget som kittlar över benen när man ligger och läser!

No. Nu var det en prydlig, fyrfilig motorväg hela vägen längs väggen från tvättstugan, under trappan, in i köket, runt väggen bakom kökssoffan och upp vid kaffebänken, över spisen och fram till köksbänken, där vi hade sockerkaka med glasyr i en form, bullar och choklad.

Alltså - fyrfilig! Myror på väg dit eller tillbaka, hungriga dit - sockerstinna och kånkande på smulor tillbaka. Sicken organisation! Sicken disciplin!

Men nu var det nog. Med Myrr fick vi armén att retirera tillbaka in i tvättstugan med uppdraget något justerat: "Hitta ut, myror! Det finns inget dåligt väder - bara veka soldater! Fryser ni? Spring fortare, då!" Och i morse var de borta.

Men!

Idag när jag skulle diska ur sockerkaksformen fann jag tre kvarglömda myror, som i sockerberusning inte uppfattat signalen om reträtt, och som irrade omkring UNDER sockerkakan i jakt på skydd. Dåligt kamouflage med svart mot aluminium... Jag skakade ut dem i tvättstugan och bad att de skulle tala väl om mig. Trots allt hade jag inte tagit krigsfångar, fastän jag hade rätt till det. Och märk nu - att jag nogsamt följde konventionen om att inte döda krigsfångar. Det hade blivit så meckigt att behöva åka till Haag nu, när det är så mycket annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar