Jord är smulat berg, döda växter och djur. Mineraljorden som
är längst ner, består nästan enbart av finfördelad sten. Längre upp blandas det
med större och större andel av organisk jord.
Om man borrar sig ner genom de förmultnade växterna och
djuren, ner till bergarterna, och lägger sig där, tror jag att man finner någon
slags vila. Vattnet som silar ner genom den mera mullrika jorden har passerat
lager av olika barriärer av organismer, som använder vattnet på olika sätt.
Vissa av dem lever på- och för vidare näringen i de döda materialen till
vattnet. Det mesta sugs upp av levande växters rötter, men en del vatten letar
sig ner till mig.
Kan det vara nyttigt att dricka vattnet?
Jodå.
Regnvatten skall ju vara finfint, men idag hjälper våra
utsläpp till att göra regnet surt. Det hade varit jobbigt om regnet löst ut
tungmetaller ner till mig, eller om nitrat från något närbeläget jordbruk följt
med ner.
Men förutom detta, blir vattnet gott och drickbart.
Jag kan ligga och fantisera under marken och liksom suga i
mig vattnet från uppsugande frottédukar, som jag byter ut då och då, runt
väggarna på min kokong.
Jag vill bli en integrerad del av jorden, finna en ny nisch
för livsbetingelserna. Kan en biologisk varelse helt byta biotop och
levnadssätt? Människan är ju, liksom råttan, extremt anpassningsbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar