Karin är gammal
urverket dras
visaren visar, timman ilar.
Döden sitt timglas har ställt vid mitt glas
kring buteljen strött sina pilar.
Karin har överlevt sina systrar med råge. Hon är fortfarande pigg och vill vara med i soffan när man sitter och skriver. Springer på ryggstödet och vill krypa intill. Nosa i öronen. Äta bitar av kex och lax om hon får. Bli kliad och klappad.
Tänk om hon får en vår till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar