Sommarens Inre Arbete

Om man ger pengar till Röda Korset,  har man då Elakhet "tillgodo" att ta ut när man vill?

Om man är "På den Goda sidan", blir ens Elaka handlingar då mindre elaka?

Som människa bland människor finns det en sak som är viktig:

Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.

Sedan kan man vara Kristen, Muslim, Svensk, Bisexuell, Biodlare, Allianspartist eller Rödgrön.

Beter man sig hyggligt kan man alltid hitta gemensamma nämnare och ta en kopp kaffe ihop.

Det allra minsta man kan begära är att man ser på, och hälsar på den man möter.

Det kostar ingenting.

Man kan gärna svara på tilltal och visa välvilja, oavsett om man vet vem man har framför sig eller om denne är en total främling.

När man skiljs åt kostar det så lite att besvara ett ”Hejdå!” med ett likadant ”Hejdå!”

Man behöver inte ens gilla den andre eller sträva efter den där koppen kaffe. Att se på den man möter och besvara en hälsning är det allra, allra minsta man kan göra i umgänget med andra.

Det värsta maktspråket i vardagen är då någon eller några bestämmer sig för att sluta hälsa på, eller tilltala någon i sällskapet. Frysa ut. Mobba.

Men ofta är det inte så organiserat. Ofta är det bara ett sätt för någon att visa: ”Du är inte värd att ta någon notis om.”

Det sätter genast den ignorerade i en lägre position gentemot den andre. Nu har den andre bollen.

Oavsett hur den ignorerade beter sig kan man fortfarande välja att ignorera.

Om den ignorerade ifrågasätter beteendet, kan man alltid anklaga denne för att överreagera, alternativt se detta som ett utmärkt tillfälle att berätta mera om vad som är fel på den andre.

 Den vanligaste reaktionen på om någon plötsligt visar att man är mindre värd, är att rannsaka sig själv. Människan är ett flockdjur; vi är känsliga för vad som förväntas av oss och vill gärna göra ”rätt”. Det är en nedärvd egenskap hos oss som gör att vi håller oss inom rimliga ramar i umgänget med andra. Man ”känner på sig” vad som går an. Det är en bra egenskap, men en mobbare utnyttjar denna mekanism och får oss att känna oss osäkra.

Helt utan egentlig anledning kan en människa vända ut och in på sig själv – Är jag för glad? Är jag för blyg? Har jag sårat någon? Om jag bara vore lite smalare/hade rätta kläderna/tjänade mera pengar/var mera framgångsrik…

Man vill då gärna ”bevisa” att man är okej. Och den man vill visa det för är den som mobbar.

Kolla – nu då?

Man hoppas kanske att den som mobbar har missförstått något.

Att den kanske TROR att man snackat skit, TROR att man är djurplågare, TROR att man är Kristen/Muslim/Svensk/Bisexuell/Biodlare/Allianspartist eller Rödgrön, och att det är DÄRFÖR den beter sig som den gör. Om jag bara visar att jag inte ALLS är… då kanske… Eller om jag gör si eller så eller…

Visst. Man kan vända ut och in på sig själv för att få nåd hos den som bestämt sig för att klassa ner en själv.

Men, ärligt talat.

Det viktigaste är att man är snäll.

Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.

VILL man verkligen arbeta hårt för att få den där nåden hos en person som redan visat att den inte ens har den där minsta gnuttan hygglighet till övers för personer den möter, oavsett övertygelse eller härkomst? Ofta handlar det inte ens om någon konkret anledning - hälsningsvägraren vill bara känna makt. Det är nästan värst.

Om man till sist hamnar på den personens lista över godkända personer, vet man ju ändå att den personen är en skitstövel.  Att den beter sig snålt och otrevligt så snart det inte ger direkta fördelar. En sådan person tenderar att räkna plus och minus på var det är lönt att lägga leenden.

(Gammal rolig historia från verkligheten: Jag blev presenterad för att par på en middag och de frågade genast vad jag arbetade med. Jag sade som det var: ”Jag har inget arbete just nu.” Då var jag som luft för dem  - det gick nästan inte att få kontakt under middagen, trots att vi satt mittemot varandra. Vid efterrätten frågade någon i närheten om säsongen på SVT, där jag arbetat fram till en vecka innan middagen. Jag nämnde att jag eventuellt skulle byta projekt efter sommaren och närhetspersonen nämnde några kända namn jag jobbat nära ihop med. DÅ var jag plötsligt Superintressant för paret mittemot: Allting jag sade var skitroligt, man ville veta var man köpt min tröja OCH kunde vi inte hålla kontakten?????

Skulle inte tro det. Om jag nu hade varit en genomusel person på alla sätt hör det ändå inte till god ton att bete sig så genom förrätt och varmrätt. Folk som inte har minsta hyfs, har jag ingen lust att bli närmare vän med.)

I mitt liv har jag testat alla metoder när jag mött denna typ av härskarbeteende.

Jag har försökt blidka, jobba, visa, bevisa, ifrågasätta, synliggöra beteendet, svara med samma mynt, bli förbannad etc. etc. etc.

Men nu är jag äldre. Jag har ett liv att leva och människor som gör mig glad att umgås med.

Jag har helt enkelt inte TID, LUST eller ORK att lirka med människor som faktiskt redan visat mig att de är trista, snåla och kör maktspel.

Jag vill inte ha med dem att göra.

Jag går.