Panik

Nu har jag varit i en fotostudio igen. Denna gång var det ofrivilligt.

Å ena sidan var det rätt kul och fotografer är ju duktiga på att få en att känna sig som snyggast i världen.

Å andra sidan fick man se bilderna efteråt.

Den där ”snyggast i världen och larger than life”-känslan försvann rätt snabbt när musiken stängdes av och fotografen tyckte att: ”Den DÄR bilden, DEN kör vi på!”

Ja. Den bästa bilden var en där jag såg ut som en padda.

De andra bilderna var helt förskräckliga, så jag förstår att fotografen gillade paddbilden.

Lite Reality-check, nu:

 Jag får acceptera att jag blivit äldre.

Jag får acceptera att jag blivit en rund tant.

Jag får acceptera att man måste ta minst 50 bilder på mig för att åtminstone EN skall bli… publicerbar.

Och så nästa tanke:

Kan jag GÖRA något åt att självbilden inte sammanfaller med verkligheten?

Jodå.  Jag får justera självbilden en aning. ÄR jag inte 25, kan jag inte begära att jag skall se ut som 25.

Men sedan kan jag faktiskt justera verkligheten en hel del. Jag MÅSTE inte vara en överviktig och otränad tant. Nu plockar jag fram rehab-pappren och tar tag i min träning igen!

IDAG börjar TRÄNINGSVECKAN!