Dröm och Fantasi

Uppenbart perverst. Kostym i badhuset bland plastväxterna.

I morse befann jag mig en stund mellan dröm och vakenhet. Jag visste att jag drömde, men ville inte styra drömmen denna gång, utan lät mig dras med i det som hände.

Sedan blev jag osäker på om det verkligen var en dröm – den var alldeles för vardaglig – och jag testade att väcka mig själv, vilket var dumt, för då vaknade jag ju!

Det är ett bra tillstånd att befinna sig i, när det väl infinner sig.

Det är också ett tecken på att jag sover bättre nu. Sover jag för lite, blir drömmarna intensiva och jag minns dem, men det är ingen kontroll alls. Sover jag lite mera än jag behöver, blir det skillnad på sömn och sömn. Istället för att av nöd kasta mig i bassängen och göra bomben, kan jag välja mellan att dyka i, kliva ner för badtrappan eller sakta, sakta gå ner i djupare och djupare vatten från den långgrunda stranden.

Imorgon skall jag f ö simma 2 kilometer i den reella bassängen, på simhallen. Inga liknelser eller metaforer där inte. Bara konkreta simtag och växling mellan maxpulssimning och motionstakt. Det kräver inte mycket av mig. Bara tiden och koncentrationen. Att genomföra det man har framför sig utan att fundera allt för mycket. Det är en vila. Jag mediterar när jag simmar och håller räkningen på simmade varv med en plastanka jag flyttar en kakelplatta i taget vid ena änden av bassängen. Så slipper jag tänka: ”250, 250, 250…. 300, 300…” Det är en vila.

Det brukar finnas gubbar med rundade ryggar i bassängen. Förut simmade de snabbare än jag kunde simma, och gruffade surt när de fick ta vägen runt mig, eller när de helt okänsligt simmade in i mig. Nu simmar jag snabbare än gubbarna. Jag hatar när folk i bassängen tror att motionssimning är en social aktivitet eller något slags live-tinder. Kvinnor som simmar skitsakta i bredd, pratandes.  Eller de runda ryggarna som först söker Ögonkontakt, sedan: Inväntandet vid bassängändarna. Sedan, när man ignorerar och simmar vidare: Tummar i luften när man simmar åt olika håll i bassängen, eller, värst: Flirtig Blick!

Går man upp ur bassängen, brukar de råka gå upp samtidigt och inleda en konversation, så jag simmar och simmar och simmar tills de tröttnar på att vänta. Först när Flirtige Knud gått upp och utom synhåll får jag vila.

Näe, jag inbillar mig inte att jag är mera snygg eller eftertraktad än någon annan. Det verkar bara som om just badhusmiljön triggar något slags tvångsmässigt hävdelsebeteende hos män i övre medelåldern, för sånt här händer mig aldrig i torra stadsmiljöer. Fast, det kanske beror på att gubbarna i bassängen egentligen har glasögon och utan dem blir alla baddräktsklädda människor suddiga drömvarelser att försöka inleda något spännande med.

Och inte är det min inbilska fantasi som lite dramatiskt hittar på att de trampar vatten i väntan på att nån lämplig varelse skall kliva upp ur blötan. Nejnej, det är ju 100% träff på att ögonkontaktsmännen ”vilar” medan man simmar sina sista 200 meter, och att de kliver upp samtidigt som en själv och börjar tala om hur varmt/kallt det är i vattnet idag.

Jag vill bara bli av med fettet. Simma. Åka hem. Det är inte svårt att förstå att de som befinner sig mellan flytlinorna på den del som är markerad med ”motionssim”, är där för att motionssimma. Kan inte badhuset markera någon annan intilliggande bana med ”Tinder”, så kan de som har det intresset samlas där istället? Plask och Lek för vuxna. Badringar och badbollar och stänk och bus och en jättekonstig stämning. Samma stämning som i filmen Rötmånad, fast tillkämpat uppsluppen också.

Fy satan, nu kommer jag inte att kunna se en vuxen människa med en badboll utan att associera till Tinderdelen av bassängen. ”Jaha, är HON SÅN????” Plastiga bollar och konstiga skratt. Badmössor med blommor på. Knäskydd i bassängen. Män med uppblåsbara armpuffar uppe vid axlarna. Konstiga ryck med ögonbrynen för att de tror att det gör dem sexiga. Det skall finnas porrfilmsmusik från dolda högtalare också, så att det verkligen blir skum stämning. Och plastpalmer att gå bakom och skälmskt titta fram och säga saker från, på 70-talsstockholmska.

Nejnejnej! Det är Mona Sahlin som tittar fram från bakom palmerna!

Nu kan jag aldrig frigöra mig från tanken på att Mona Sahlin regelbundet besöker badhusets Tinderdel. Nu är det en SANNING.

Kunde jag väcka mig från denna tanke skulle jag göra det nu.