Te och handarbete i lobbyn

Fjortisluckan!

Sommarens verandastol har nu flyttat in i lobbyn.

TV:n visar scener och dilemman. Man kan virka amigurumis 

som en förnöjsam tant, medan man går sönder inuti.

Om man rusar in i ett projekt och börjar rådda, trassla in sig, kompensera, kompromissa, böja sig för än den ena och än den andra, så märker man kanske att resultatet kommer att bli mycket sämre än det man hade från början.

Ingen kommer att bli nöjd och man har inte åstadkommit någonting.

Utifrån förutsättningarna kanske man har uppnått det absolut bästa som gick att få – men om resultatet ändå får kritik från ALLA håll, kanske det är förutsättningarna som skall ändras, eller hela projektet som skall läggas ner.

Det är synd om Theresa May.

Detta med beaktande att det aldrig går att få alla nöjda. Aktuellt nu i luciatider.

Det skall också bli mycket intressant att se vilket regeringsalternativ som vågar sig på att regera med en budget vars ramar bestämts av M+KD. Jag trodde att regeringens politik skulle avspeglas i budgeten… och att övergångsbudgeten skulle gälla fram till ny regering. Men på detta vis blir det ju mindre betydelsefullt vem som officiellt styr. Då vet vi att M+KD ”vann” valet. Och demokratiskt – det var ju riksdagen som röstade igenom budgeten.

Men… S-väljarna kommer ju att bli SÅ besvikna. De röstade på en S-politik och en kommande S-budget. OM nu Stefan får bli stassminisser, lär han ju få besvär med att förklara varför hans styre innebär en reell högersväng. Vill han sätta sig i den positionen?

Det är synd om Stefan Löfven.

Det finns ett grekiskt ordspråk som går ungefär såhär: Ett samhälle blomstrar när gamla män planterar olivträd för att deras barnbarn skall kunna sitta under dess skugga.

De gamla män som styr världen just nu, skiter i hur det går när de är döda. De är mest intresserade av att slippa göra avkall på sina intressen, så de kan vinna NU.

Under klimatmötet i Polen ville inte USA, Ryssland, Kuwait och Saudiarabien ha den just nu bästa, mest omfattande och underbyggda klimatrapporten med som beslutsunderlag. Så kan man säga att ”man inte visste” bättre. Som att med flit inte kalla det vittne som sett allt, eftersom man då spikar utfall och påföljd. Bättre då, att inte höra alla, så det blir mera av en förhandling. Ord mot ord. Karaktärsbedömningar. Fula retoriska trick.

Det är synd om mänskligheten.

Luss,luss!

Lucka 13

Vi firar lucia genom att ta på oss toppiga mössor och skrämma hästarna när vi tränger oss in i stallet för att ge vatten till de nervösa djuren. Staffan Stalledräng hade vita, praktiska kläder på sig när han arbetade i stallet. Vit särk. I ett stall.

Staffan gick till dåtidens motsvarighet till Granngården (förr Lantmännen) och köpte rejäla arbetskläder och viktiga stallredskap, som Stjärnpinnen. Med den kunde han mocka, rykta hästpäls och förlösa föl. Signalera till veterinär om det skulle behövas. Kratsa hovar. Sure. 

Vi firar lucia genom att låta ett italienskt helgon gå i procession med ett tyskt och tre levande kakor,

Sedan sticker vi ut våra ögon, och lika bra är väl det.

Hilja, hilja

Julkalenderns

Lucka nr. 12

Nu stillar sig hormonerna i kroppen och allting lägger sig tillrätta; de inre organen skaver inte mot varandra och de tar precis den avvägda plats de skall ha. De starka känslorna lägger sig tätt intill x-axeln som sjön blir blank när det mojnar.

Låt det vara länge.

Peta inte på ytan.

Gör inte bomben från hopptornets tremetersavsats.

Kasta inte macka.

Kör inte brölande omkring i fågelskyddsområdet med din vattenskoter.

Andas försiktigt.

Vill du förundras – tag ett litet, litet dun som någon sjöfågel tappat och lägg på ytan. Det räcker.

Stäng av bjällerklangen. Sök inte aktivitet eller konfrontation. Om du är van att varva ner genom strömmande input, prova med ingen input alls.

Tag en egenpaus.

Låt det vara tyst.

Gå försiktigt.

Nu.

Tidsmaskin!

Julkalenderlucka elva!

Tips för alla oss som minns extremt myggrika somrar på 60-70-talet:

Ramlösas nya smak Fläder Lime, är god. 

Bonusen är, att om man luktar vid mynningen, luktar det exakt som sånt supergiftigt myggmedel man smetades in i som barn. Ljuva minnen! Man dras tillbaka och minns allt.

Nobeldagen!

Lucka 10!

December betyder Nobelkonsert, Prisutdelning och Nobelbankett.

Horace visar ingen finkänslighet. Varför skulle han hålla sig borta i år? Han har RÄTT att gå på Nobelfesten. Styvnackat. Vid ett bord en bit bort.

Sara Danius gör entré som en sagodrottning i rosa och orange och sitter vid honnörsbordet.

Vem har läckt flera litteraturpristagares namn till Jean Claude Arnault?

JCA förhåller sig till Svenska Akademin, som Ebbe Carlsson till Socialdemokratin. Ingen formell position, men ändå med överallt. Hälsar välkommen. Agerar värd. Styr och ställer.

Till sist tror JCA själv att han verkligen ÄR den 19 medlemmen och börjar skrävla. Läcka. Demonstrera att han inte bara är en hangaround.

Men vem läckte till JCA?

Ingen. Alla. Båda. Inte med flit, förstås. Men kan man verkligen vara skyldig om man TROR att JCA redan vet, eftersom man är säker på att någon annan redan läckt? Hans fru, t e x, tänker bäste vännen. Hans bästa vän t e x tänker frun. Och så är han ju nästan med i akademin ändå.

Den där osunda svärmiska hållningen mellan män. En skog av Sumak. Där beskrev Klas Östergren precis det där. När man idoliserar; mytologiserar någon som verkar vara det man själv önskar vara. En lebemann, en världsmedborgare med sofistikerad smak. 

Är Skogen en nyckelroman?

Stol 11 berättar om stol 17 och stol 19.

Primtalens positioner.

Billy är död

Lucka numro Nio!

I sin krafts dagar

Vår fina avelshanne Billy somnade idag in i sin matskål efter en kortare tids trötthet. Han var frisk och pigg trots sin höga ålder; drygt 2, 5 år. Det är inte illa för en mus.

För bara två veckor sedan levde han runt som vanligt och fick vara med i vardagen. Springa och undersöka påsar och papplådor, gosa in sig i tröjärmarna och äta knäckebröd på vardagsrumsbordet medan jag satt och skrev. 

Pigg och nyfiken

De senaste veckorna blev han tröttare och tröttare och sov mer än han brukar. Vi har kollat till honom lite extra, för vi anade att han inte hade långt kvar. Igår tog vi upp honom och kliade honom bakom öronen. Han brukar gilla det - myser och gosar. Men igår somnade han istället för att efter ett tag vilja vidare. Lilla, trötta...

Gårdagens äldre herre

När vi släppte ner honom i buren trulsade han tungt in i sitt sovhus. I morse låg han tyst och stilla i sin matskål.

Hejdå Billy!

Sagor för Ångestdrömmare

Julkalender! Lucka 8

Julkalender som präglat mig. Förvånansvärt ofta (vid feber och stress) utspelar sig mina 

mardrömmar i just denna färgglada värld. Sagorna nedan skall läsas och tänkas utspelas

i just denna bildvärld. 

1. En Diofant gick Eulervägen fram. Den behövde Bevis, och inte vilka bevis som helst - här dög bara sådana som kunde hjälpa Fermat att utöka sin lilla, lilla sats till minst ett par po-mängder!
Diofanten sökte bland de rotade och de uppspännande träden, men fann ingenting. 
Surjektivt!
Bipartit!
Diofanten beslöt att ringa Zermelo-Fraenkel, dra i nödkardinaliteten eller fråga publiken.
Isomorfismen hängde i luften....


2. "Vem har sagt att det skall vara pentapodi? Är det inte ett tecken på grav Zeugma, att tro att det skall vara snyggt och nystevat hela tiden?" Akatalexis stampade med ordfoten för att understryka sina accentkongruenta ord. Nu var hon ett relativt resonabelt och dipodiskt djur, men idag gick hon på i sina terziner: "Dessa synalefa fonem! Nu får ni se till att packa era runometrar och ge er av!"


3. Det var en gång en Unox som hette Wellman-Lord. Han hade varit ute länge i venturin och behövde nu ett riktigt betbad i BDT-vatten från en riktigt stor fyllkroppskolonn. Ju närmare han kom dammen, desto starkare blev doften av kammarfilter och katox. "Aaaah!" Wellman-Lord drog in luften genom Unox-Snabeln och njöt av venturins dofter. Vid dammens strand hälsade han på två Zeoliter som stod och ANAMETADE innan han tog sats, hoppade i och påbörjade såväl flotation som pyrolys. Vad skulle nu hända? Slamsvällning? Avdrivning? Katalys?



Ja, sådär kan man hålla på och tramsa och tycka det är jättekul. Men jag minns de där hemska nätterna innan tentor eller inför inlämningar då man sovit alldeles för lite och hetsdrömmer i skarven mellan sömn och vaka. Och man FÅR INTE gå upp förrän man löst en (i vaket tillstånd helt omöjlig) ekvation eller ett problem, eller fått ihop allt i någon skruvad sonettcykel, eller kommit på en lösning på världens alla avfallsproblem.

Det här är verklig ångest.

Så ser den nakna skräcken ut.